Dag 11 Hemkomsten

Hemma igen

En god och lång  frukost i Svens och Anitas uterum. Som vanligt trevligt samtal om allt möjligt från politik till barn och barnbarn, golf, fotboll och trädgård. Och säkert en del annat också.

Hejdå och snart ses vi igen

Sista biten hem de ganska dryga 30 milen till Topasvägen 2. Dryg för att vi kan den sträckan nästan millimeter för millimeter. När vi kör ut ur tunneln på Stenungsön öppnar sig den välkända vyn  som vi aldrig blir trött på trots att vi känner den så väl. Hemmakänsla och vetskapen att vi bor på en så vacker plats. Har ännu inte upphört att fascineras av hur fint jag tycker det är. 

Det första vi gör är ju att ta en runda i trädgården. Det har växt en hel del. Behövs lite ansning de närmaste dagarna. Allt är helt ok och automatvattningen i växthuset har fungerat och vattnet i växthustunnan räckt till. Det hade inte räckt så många fler dagar.

Vi konstaterar att det regnat ganska kraftigt, vilket vi fått rapport om. Regnmätaren visade på 25 mm. Frida har skött blommorna inne och återställt gräsklipparen som kört ut en gång. Johanna reste upp alla tomatplantorna vid garaget som blåst omkull i regnovädret. Gurkorna är skördade och jordgubbarna och potatis har de tagit. Jättebra!

Det enda som fallerat är automatvattningen av de av Johanna uppresta tomaterna. Orsaken hittar jag efter en stund. Slangen från pumpen har lossnat. Antagligen när tomaterna välte. Det var inte helt lätt att se.

Men ingen större skada skedd. De såg lite molokna ut, men efter vattning och återställning av slangen tog de sig snabbt. 

Nu väntar lite lagom hårt arbete med ogräsrensning och frisering av växter. Sitter nu på altan dagen efter detta publiceras. Inställningssak att få det så. Väljer att få detta som publicerat igår. 

Vädret är kanon, men inser att mycket av rensning får vänta tills det börjar svalna ikväll. Lite stöttning av rosor och pioner kan nog ändå göras under en skyddande hatt eller keps. 

En fin semester från vår ständiga semester är över för den här gången. Men det är snart dags igen. Då till Norge.

Vi har kört ganska mycket bil: 3459 km

Dag 10 Eslöv

 Hemfärden påbörjas

Frukostoch utcheckning, aktivera GPS och iväg ungefär klockan 8:35. Vi bestämde oss för den östra vägen eller via Hamburg och Rödby. Bokade färja med förtur och kaffe till 12:45. 

Hela bilfärden gick som smort. All trafik i motsatt riktning.  Inga köer bara att köra på. Klockan 11 var vi framme i Heiligenhafen och tillsammans med 6 andra kunder utforskade vi hela sortimentet. Vin och öl inhandlades och betalades. allt på en timme.

Anländer till hamnen klockan 12:20. Biljettkoden visas upp för maskin på blå linje. Bara att köra in. Tredje bil in på färjan och långt fram i kön. 

Bland de första tre att köra av. På det viset slapp vi att hamna efter alla lastbilar som brukar köra om varandra på motorvägen. Snabb tankning med 10 mil kvar. Lätt genom Köpenhamn och upp på bron. Sakta genom spärren så att nummerplåten kan läsas. 

Snabbt kissestopp och framme några minuter över 16. 

Drink och samvaro med Sven och Anita. Ljuvlig midsommarmiddag med sill, potatis. Mums! God tårta och kaffe. Snackelisnacksnack och mys.

Solnedgång.

Framme till denna fina utsikt

Solnedgång över Eslöv

Tack för att vi fick stanna, äta god mat, dricka en öl och ha trevlig samvaro,

Dag 9 Hansestad Stade

En mulen dag i Stade

Efter gårdagens kvällspromenad i underbart väder i en historisk stadsdel, som gav en skön känsla, avslutade vi dagen. Lite slappande på rummet och jag satte mig som vanligt en stund och skrev. 

Mitt i natten förstod vi att det blivit ett annat väder. Jag hörde lite blixt och åska, medan de andra tydligen hörde mycket blixt och åska. Vi hade ju naturligtvis öppna fönster för rumstemperaturen och regnet skvalade ina av blåsten. Jag kände en kall vind på ryggen och kröp under täcket.

Plötsligt kom en jätteblixt! Jag satte mig rakt upp i sängen och trodde för eet ögonblick att blixten på något underligt sätt hamnat och stannat i rummet. 

Men det var Åse som tände lampan! Det visade sig som vanligt att hon sover lättare än jag. Hon upptäckte att golvet var blött och fönsterbrädan och gardiner. Hon höll på att torka upp vattnet med våra duschhandukar. 

Vid frukosten lite senare visade det sig att liknande senario utspelat sig hos Truls och Gun. Gun hade i alla fall också gått upp och torkat vatten. Det regnade på tvären.

Frukosten var den sista tillsammans med paret från Gategård. Nu drog de vidare till Grenå. Vi tipsade om en väg via färja över Elbe mellan Wischhafen och Glückstadt. Den kunde vara ett alternativ. Vi har åkt där en gång och stått i kö i 2 och en halv timme, men enligt google skulle det gå fortare nu. Vitsen var ju att slippa Hamburgtrafiken. Med facit i hand var det ett bra beslut. 

Själva velar vi mellan att ta den färjan och köra över Bälten eller köra den vanliga över Hamburg och Rödby. Fördelar och nackdelar med båda. Vi har också diskuterat en kombo, dvs Elbefärjan och sedan tll Rödby på lite mindre vägar. Det blir nog den snabbaste vägen med de största köriskerna. Den är dessutom kortast. 11 mil kortare än den längsta, men tar ungefär lika lång tid. Vi beslutar i morgon i samma stund som vi kör, tror jag.

Efter frukosten tog vi det ovanligt lugnt innan vi vandrade till Innerstadt. Det är en väl bevarad stad från Hansatid. Ganska stor hamn och en vallgrav runt om. Gamla väl bevarade hus byggda kring 1500-1600-talen och kanske ännu äldre. Broar och gränder. Husen är sneda och vinda på ett charmigt sätt.

Inte så varmt 18° och det regnade en stund så pass att vi fick på ponchos

Snett och charmigt

Vi strosade runt i Innerstadt i lugn takt. 18° krävde en tunn extra tröja och regnskuren som kom slutade lagom när vi fått på våra snygga blå ponchos. Snygga! kanske inte, men praktiska. Efter några timmar runt på de flesta ställen i Stades historiska del började vi känna att nu eller aldrig fick det bli sparris! Visserligen dyrt, men vi är ju i sparrisland och det är gott. 

250 gram sparris med kartoffeln und hollandaisesås. Sedan antingen skinka eller rökt lax. 

Med rökt lax. Vem av oss beställde det

Kallrökt skinka. Vem? Jackan kanske avslöjar

Vädret ljusnade något. Men vi gick till hotellet och vilade någon timme. Sedan åkte vi till Aldi och köpte billigt vin. Kanske fynd, vem vet? Jo, vi så småningom. Regnet skvalade ner när vi handlat färdigt. Men vi hade ju tagit bilen de 150 meterna till affären. Smart av oss.

Vid kvällens middag, meny bestämd av att vi bokat ett paket via Riskov resbyrå, bestod av buljong till förrätt, antingen kall fisktallrik (matjes och rökt laxforell) eller wienerbiffar. Vi valde båda fisken. Efterrätt glass med grädde och körsbärs/vinbärssås. 

I meny ingår ett litet glas vin 0,1 liter eller en liten öl. Ölen var liten, jätteliten 10 cl!!! Nu avstod ju vi gårdagens två dricka, köpte stora öl istället, och fick löfte om att vi hade dem tillgodo. Det var tydligen svårt att förstå för vår nya kypare. Vi fick det extra glaset vin, men huvudrätten blev från gårdagens meny, samma som jag tog då... och Pse fick vad som liknade restbitar. Det kunde vi ju inte gå med på. Han bytte snällt ut mot rätt rätt. 

Det smakade bra och ganska nöjda avslutade vi en bra dag. Nu blev det inget bra avslut på dagen. jag lyckades få in och se MFF vinna över HIF med ett mål i 91:a minuten. Så typiskt HIF i år.

Studerade lite dörrar idag

ett litet collage

Dag 8 Bilfärd med komplikationer till Stade

 Vietshöchheim farväl

Här bodde vi. Man ser vårt takfönster i bakgrunden längst ner

Varken frukost eller frukostmiljö gjorde oss besvikna

Gatuskyltarna var lite speciella

Vi lämnade Vietshöchheim i tänkt tid. Frukost klockan 8 och sedan ner med alla väskor. Åse fick vakta medan jag hämtade bilen på en allmän parkering en bit bort. Hotellet hade nämligen inga parkeringsplatser. Men det ställde väl inte till några problem. 

Truls och Gun kom iväg lite tidigare än vi. Blir skönare om det inte är så varmt när ACn inte fungerar.

Prick 9:10 gav vi oss iväg. Målet var Thüngersheim ( alla dessa -heim!). I Åses i övrigt fina planering fanns en miss. Dagen som vi skulle till Thüngersheim för att köpa vin var en söndag och Weinguten öppnade inte förrän 10. Vi var där tjugo över nio. Öppnade inte förrän tio.

Med 55 mil att köra ville vi inte vänta så länge. Bara att ge upp det där med vininköp. Dagen innan bestämde vi att vi inte heller orkade lägga 24 mil till de 55 för att köpa vin i Sheidigen. Inget vin alltså.

Jo, vårt hotell hade vinotek också. Där köpte vi två flaskor. Kan bli flera på Kalles i Heiligenhafen på tisdag. 

Från Thüngersheim körde vi på fina 100-vägar bort mot A7. På vägen dit kom vi genom en liten ort som heter Gramstadt. Där fanns ett värdshus som heter Gyllene Hinden. Där bodde vi för cirka 17 år sedan. Det var där Åse av misstag fick med sig hotellnyckeln hem, Lite kul överraskning att komma förbi just denna lilla by.

Färden gick som på motorväg i Tyskland inte som smort hela vägen. Med cirka 30 mil kvar varnade vår nya GPS om 109 minuters försening. Hon, jag tror det är en hon, undrade om vi ville spara in 109 minuter. Jodå det ville vi. Rutten räknades om och med viss tvekan följde vi instruktionerna rakt österut. Vi skulle norrut. Till Braunsweig. Åse skeptisk, kollade kartan, en sådan där med papper och många blad. Jo det kunde nog fungera. Lite längre tid skulle det ta, men inte bli längre.

Plötsligt efter 3 mil i fel riktning påstår vår allt annat än just då populära GPS att en väg är avstängd. Räknar automatiskt om och lägger på 2 timmar och 20 mil. I en allt annat en klok färdväg.

Papperskartan fick rädda oss igen! Dessutom stannade vi och avslutade GPSens rutt och gjorde ny. Ja då var den överens med Åse. Det blev 20 mil på tyska 100-vägar med ständigt uppdykande byar där hastigheten var 50. men det flöt på bra och vi var nöjda. Egentligen ingen förlorad tid alls på köer eller stopp. Lugnt alltså.

Sedan lurar GPSen oss igen. Den visar oss en väg som Åse undrar över, men vi tror att den vet vart vi skall köra. Den har ju visat rätt för det mesta (97%). Vi kommer till en avstängd väg. Avstängd för att den inte är färdigbyggd än. Lurigt! vi kör en bit åt det enda håll som går och GPSn visar en tokig väg, troligen tillbaka till den avstängda påfarten till A26 som vi just varit vid. Nu blev det lite svårt. Google Maps räddade oss tillsammans med min kartläsare. 

Istället för att anlända efter 20 minuter tog det ytterligare 20 minuter att köra runt och komma rätt. Lite frustrerande faktiskt. Nog för att vi vill ha uppdaterade kartor, men denna var lite tidigt ute.

Vi kom fram tillhotellet dit Truls och Gun anlänt en kvart tidigare. de hade haft liknande problem med stoppen på motorvägen och också använt parallellvägar. 

En tre rätters Riskov meny blev det efter en snabb installation på hotellrummet. Den var riktigt god.

Efter maten promenerade vi in till Altestade. Cirka 1 km. Den promenaden behövde vi. Vi möttes av en härlig historisk stad med vackra byggnader från för länge, länge sedan en vallgrav runt staden och en liten hamn. Blir lite för Åse och mig att studera närmare imorgon. Truls och Gun drar då vidare till Danmark och Grenå. Vi har en natt till här innan vi kör via Rödvy till Eslöv, där vi kommer att bli furstligt mottagna hos Sven & Anita. Semesterresan närmar sig sitt slut. 

Dag 7 Würzburg

 Flodfärd

Vi startade dagen med frukost som vanligt klockan 8. Därefter gick vi en promenad i ett mysigt Vietshöchheim. 

Strax efter 10 var vi vid färjans avgångsplats och där mötte Truls och Gun upp. 

Färjan 51 meter lång och 9 meter bred. Djupet var endast  1.15 meter. Floden Main är en biflod till Rhen och ganska stor. 

Vi satte oss på övre däck i hopp om att farten skulle svalka något. Det hoppet uppfylldes så där. Det blev i alla fall 45 sköna minuter som vi gled uppströms en still Main.

Flodfärjan hette Atoria

Solen brände nästan rakt uppifrån

Framför oss såg vi en rumänskflaggad båt

Längs med floden fanns en hel del sevärt. Slott/fästningar vinodlingar och vacker natur. Även mindre vackra saker som någon industri som hanterade stora järnbalkar och tankställen för båtarna.

Snygga rader av troligen druvan Silvaner

eller kanske någon anna Franken druva

Residenset i Würzburg

Vi anlände till ett Würzburg som inte bara vi ville besöka. Mycket folk alltså. vi googlade oss fram till Turistinformation vid Marien Platz. På torget möttes vi av beredda poliser, som var kravallutrustade. Det pågick en, som jag tror, judisk demonstration mot islamister. Men allt var lungt och vi hittade kartor och ett vandringsförslag i staden.

Men törsten måste ju släckas först innan vi blev kulturella.

Planering av vandringen genom staden

Vi hittade en rutt som vi tyckte var intressant. Den tänkte vi följa med smärre avvikelser. Vi korsade torget och kom ut på en stor väg. Spårvagnar fanns det i Würzburg såg vi. De hade lite svårt att ta sig fram bland allt fotfolk och cyklister. Vi gjorde en avstickare till den Gamla bron. Där fick vi bland annat se en lång flodbåt slussa upp för vidare transport till Schweiz. Det var i alla fall en schweizisk flagga i aktern.

På väg ut på bron. På vägen tillbaka förstod vi att det var en liten tradition att köpa ett glas vin att ta med sig ut och dricka på bron.

Den var nog byggd efter slussens mått

Det fanns en minigolfbana på taket till båten

Vi passerade många sevärda byggnader. De flesta med anor från 1600-talet och tidigare. Slott och kyrkor, ett gammalt universitet med kyrka och mycket annat. Vi hamnade återigen i en slottspark. Med mycket välansade och välmärkta växter. Härliga lösningar för att få pergolor med tak av träd, som klippts för att täcka.

Inte ett ogräs så långt man kunde se

Blomrabatter som verkligen gav färg

Träde som är klippt för att bli tak är ett lärkträd. Många nysatta träd vid sidorna som senare skall fortsätta på taket.

I parken hittade vi bänkar lagom skuggade som vi kunde vila på. Då passade vi på att videosamtala med Ninna och Frida. Frida hade nämligen grävt upp potatis, tagit dill och gurka från vår trädgård. sedan åkte hon ut till sin mormor och de käkade sill och alldeles färsk potatis med jordgubbar efteråt. 

Framdukat och nästan klart

Det vattnas lite i munnen

Frida plockade en liter och dagen innan hade Johanna och Ella plockat två.
Jordgubbslandet levererar

Vi promenerade en stund till i parken och runt slottet.

Värmen tog snart ut sin rätt och vi hittade en liten restaurang där vi åt en tre rätters meny med Sparrissallad till förrätt. Äntligen fick Åse sin sparris. Risotto och glass samt espresso följde. Vi blev sittande ganska länge.

Sparris, mozzarella och ruccola samt ett krispigt kex

Glömde förresten att berätta att vi var inne på ett vinotek också och tänkte äta där. Vi satte oss ner, men gick igen eftersom det var lite väl höga priser för vad de erbjöd. Restaurangen vi hamnade på blev väl lika dyr, men där kunde fick vi tre rätter till  priset av en på vinoteket. 

Vi tyckte nu att vi kanske skulle ta oss hem till Vietshöchheim. Värmen tog ut sin rätt och det var svårt att hitta skugga. Fram med kartan igen och riktningen mot stationen togs ut. Vi hittade med hjälp av informationsdisken rätt tåg och plattform. Vi hade hittat själv innan, men ville vara säkra. Det gick ett tåg i timmen. Vi fick vänta i cirka 45 minuter med att strosa omkring i lite affärer och njuta av luftkonditioneringen. 

Sedan gällde det att hitta munskydden och vara beredda med dem. FFv2 ska det vara. Vi har använt samma hela tiden, vilket alla andra också verkar göra. 

Tåget tog 10 minuter.

Lite vila på det och sedan ner för vinprovning på vårt hotell.

Vi köpte var sitt glas med vin och av olika sort. Silvaner trocken, Silvaner kabinett trocken, Müller-Thurgau och Kerner. Det gör var inte så gott. De andra var bra.

Vi satt vid vårt hotell

Vi blev lite hungriga. Truls blev i alla fall sugen på korv. Vi gick ner till en av restaurangerna vid stranden och köpte lite korv och öl. Sedan spelade vi 0-100 till vi blev utkörda för att de stängde. Truls vann en gång och Åse en gång precis som igår. Just ikväll blev jag i alla fall tvåa båda gångerna.

Imorgon bär det av mot Stade.

Dag 6 Från Chieming till Vietshöchheim

Bilfärden

Vi startade efter frukost med att handla lite lokal öl och lunchmat. Truls ville komma iväg tidigt eftersom deras AC fungerar dåligt. 

Nu blev det inget större problen för vädret på resvägen kröp ner till hanterbara grade. Under en tid t.o.m. till 19°. 

Vi skulle tanka. Vi vill ju alltid tanka så billigt som möjligt. Det var ganska billigt i Chieming, men de hade höjt literpriset med 1 euro. 

Vi bestämde oss för att chansa med macken vid McDonalds som dagarna innan legat lågt. Nu blev inte det heller bra eftersom jag glömde detta och svängde upp på A8 (motorväg) i rondellen innan. 
Vi körde av på första bästa station vid motorvägen. Lite irriterade såg vi att där var priset 24€ mot 21 i Chieming. Där kunde vi ju inte tanka. 

Vi körde av motorvägen för att köra på mindre vägar och därmed hitta billigare diesel. Faktiskt den billigaste vi sett under hela resan: 2, 069€ tror jag det var. Det motsvarar 23, 60 kr ungefär.

Vi fortsatte en bit på de små vägarna vägledda av vår GPS. Det flöt på bra och snart var vi uppe på A8 igen. Vi passerade några byar på landet märktes speciellt på ett ställe där de spred gödsel som nästan sprutade på vår bil. Angenämare doft har jag sällan känt. Eller... Men vi körde ju snabbt ifrån den.

Efter lite omvägar en felkörning hamnade vi i lagom tid till incheckning på hotellet. Spundlochhotel und weinrestaurant.

Truls och Gun hade redan etablerat sig i sitt hotell och fick hjälpa Åse att bära upp våra väskor medan jag letade upp parkeringsplats. Vi hade missat att ingen sådan fanns att tillgå vid boendet. 

Vi vandrade lugnt runt i en mysig stad vid den stora floden Main. Vi hittade massor av restauranger och efter att släckt törsten på en av dem forsatte vi vår upptäcktsfärd. En enorm park med ett stort residens undersöktes ganska noga. Grönsakslandet var stort. Större en hela vår tomt. 

Framåt kvällen letade vi upp en restaurang där vi kunde sitta på en terass med utsikt över Main. Vi åt drack och pratade tills vi kände att nu var det nog dags att spela ett spel på någons hotellrum. Det blev hos Truls och Gun på Hotel Weisses Lamb. Vi spelade 1 till 100. Trevligt hade vi.

Mot nya äventyr

En liten del av grönsakslandet

Residenset i Rokokoparken

Vi har fått lite andlig spis

Mat på terassen med main i bakgrunden

Båtarna utanför var inte små....

Dag 5 fortfarande i Chieming

Två utflykter

Del 1: Görans bergsklättring på Kampenwand

Fyra av oss, Maria, Truls, Knut och jag tog bilen till Kampenwands bergbana. Den ligger kans 30 minuter från vårt boende. När vi kom dit märkte vi att vi inte var de enda som kommit på denna utmärkta idé.

Kön ringlade lång till de små söta kabinerna som skulle ta oss upp ca 1000 meter. 

Vi fick plats alla fyra i samma vagn faktiskt

Efter en skön luftfärd hoppade vi av och traskade den kilometer som behövdes för att komma till starten för själva klättringen. Det var ganska stor höjdskillnad på vägen dit.

Luften och temperaturen, liksom floran var skild från det vi upplevde längre ner. Bl. myccket annat växte här Alprhododendron. 

Vägen slingrar sig bortåt och uppåt i fjärran

Alprhododendron

Vid klättringens början fanns ett cafe1 som fick äran av att förse oss med kaffe resp Capuccino. 

Sedan startade vandringen i det vackra vädret. Det kom hotande moln från nordväst, men inget regn. Molnigheten växlade snabbt hela tiden. Maria följde med en bit innan hon vek av och undersökte floran och faunan.

Utsikten bedårande, men lite skrämmande. Knut syns i gul/grön t.shirt långt ner

Det gällde verkligen att se var man satte fötterna. Och det gällde att hålla i sig där det gick. Det var brant och stenigt, inte särskilt lättklättrat. Stora block och löst grus omväxlande. 

Jag blickade bara 15 meter fram och var beredd att vända hela tiden. Men jag kom mycket längre än vad jag trodde.

stenigt, men här var det ganska lätt ändå

Fantastiska formationer och vackra berg

Vi närmar oss toppen

Dimman/molnen kom plötsligt och utsikten försvann.
Just här kunde man vila ett tag och ta kort

Hela tiden malde en oro för tillbakavägen med hela dalen framför sig. Svåra passager och svaga knän. 

Men jag traskade på och kunde hålla ungefär samma tempo som Knut och Truls. Ibland vid extra stora kliv hade jag önskat längre ben.

Sista biten ca 5 minuter innan toppen gav jag upp. Jag skulle inte klara det. 

Här skulle jag ta mig runt. Det var bara att glömma. Äta den medhavda mackan och se Truls och Knut försvinna runt hörnet.

Del 2: Åses och Guns bussutflykt

Medan vi andra fyra besteg det hemska Kampenwand gjorde Gun och Åse en bussrundtur med Chiemingringen. Dessutom reste de gratis eftersom de hade fått Gästkort från hotellet, som inkluderade fria resor med Chiemingringen. Deras första anhalt var Gstad, där de drack kaffe idet fina vädret och åt en kaka till medan de beundrade omgivningarna.

En promenad till Breitbrunn på cirka 4 km. Där blev det en lunch på ett Gasthaus. 

Bussen tog dem sedan vidare till Prien. där de undersökte staden och så blev det nog en AperolSpritz också.

Kycklingsallad

Aperol Spritz

Vi hade viss kontakt via WhatsApp så att alla visste vad de andra gjorde. När Åse och Gun satte sig på bussen för sista gången denna dagen var vi på väg hem. Vi kom en stund före och kunde svalka oss med en öl och vila våra trötta ben. 

Åse och Gun fick inte så mycket tid på sig innan det var dags för att äta middag. På tänkt restaurang var det Ruhetag. Vi gick vidare till en italiensk restaurang istället. Där var fullt, men med tålmodig väntan fick vi ett bord och kunde avsluta en fantastisk dag med god mat.

 Avslutning av dagen

Italiensk restaurang

God mat - gott öl och en säkring som gått på Gategård

Dagen var inte riktigt slut än. Knut och Maria behövde leta boende för morgondagen, medan vi andra fyra redan hade bokat i Veitshöcheheim. Dit skulle inte Knut och Maria. De försökte få boende nära Bamberg.

De tre syskonen diskuterade sedan en stund också en eventuell kusinträff. Både på ena och andra sidan. Vad som beslutades är väl lite oklart, men kanske att det skulle vara hos oss, att det skulle bli typ planka, att de kunde bo hemma hos oss, eventuellt hos Trulses.