En läckande start på dagen
Dagen började med en vattenläcka. Jag upptäckte den redan igår kväll (natt). Jag blev våt om strumporna när jag borstade tänderna. Efter lite bök och undersökningar konstaterade jag att det var utloppet från handfatet som läckte. Det var ju ganska skönt att det inte var till-vattnet för då hade det varit ett större problem.
Efter att konstaterat att jag inte hade lust att fixa detta själv, vilket jag gjort hemma, kontaktade Åse husägare Linda. Hon ringde en allt-i allo som heter Jorge. Det var en liten mysig farbror som med lite engelska och mycket gester med lätthet gjorde sig förstådd. Han kollade vad som behövde fixas och kommer i morgon klockan 9. Nema Problema!
Det är en packning som behöver bytas och ett ganska enkelt arbete om man har rätt grejer, dvs packningar. Kanske plaströren behöver bytas. Vi får se vad Jorge gör imorgon. Det har i alla fall inte ställt till några problem alls mer än blöta strumpor. 😀
Linda är föresten väldigt snabb på att svara på sms.
Turistbyrån i Santa Pola
 |
Lätt att hitta |
Vid tio-tiden tog vi bilen till Santa Pola och kollade lite på all hundratals flamingos vid Saltsjöarna. Dit skall vi och gå en promenad. Det blev inte idag eftersom vi tog en lång promenad i Santa Pola och när vi åkte tillbaka till Casa Franklin regnade det lite smått.
Efter att varit på Turistbyrån och träffat en mycket engagerad och trevlig dam, som gav oss massor av tips, tog vi en stadspromenad. Vi gick till Castell de Santa Pola, en gamal försvarsanläggning. Där kollad vi runt lite bland annat in ett kapell som var mycket vackert. Vi studerade lite skolklasser också och tänkte på hur skönt det var att vi inte längre har ansvar för sådana grupper. Barnen uppförde sig mycket bra så det ävar inte det. bara att vi är färdiga med sådant.
 |
Utanför Castellet |
 |
Inne på borggården med lekande skolbarn i fina skolkläder |
 |
Man fick tydligen inte fotografera här, men det upptäckte jag för sent |
Promenaden gick vidare till Palmparken där det också fanns resterna av ett mycket gammalt hus som haft fantastiska golv. Endast delar av golv och väggar finns kvar. Mellan raderna av palmer kunde man se bergen torna upp sig i bakgrunden. Om man ställde sig rätt. Annars var bakgrunden en MacDonald skylt.
 |
Välbevarat för att vara 1600 år gammalt |
 |
Tyvärr var grinden in låst. |
 |
Man i hatt studerar palmerna |
Mot strandpromenaden
Vi gick vidare mot hamnområdet för set började bli fikadags. Det hade i och för sig varit ganska länge. På vägen gick vi in i en affär vi trodde kunde sälja HDMI-kablar. En dam som endast talade spanska visade oss vägen till en annan affär som hade sådana kablar. visade en bild på telefonen.
Vi passerade det ena fikastället efter det andra, men inget dög. Egentligen för att vi inte var så sugna på något. Vi hamnade så småningom nere vid hamnpromenaden och efter att fotograferat ett, som vi tror, avokadoträd, började vi gå längs hamnpromenaden med restaurang efter restaurang efter restaurang. Alla lika tomma. Antagligen för tidigt för lunch för de flesta.
 |
Åse under avokadoträdet. Lite större äm mitt experiment hemma... |
Vår fika hade nu övergått till att bli en lunch. Menu de dias sökte vi efter och till slut fastnade vi för en restaurang, kanske mest för att vi blev hungriga just där och då.
 |
Fyra olika starters och sedan fick vi välja en huvudmeny, efterrätt eller kaffe |
Alla rätterna var goda utom den sista. Vi satt ute ända till fjärde startern serverades. Då började det regna och vi fick flytta in. Personalen fick mycket att göra med att ta in dukar och porslin och glömde troligen bort oss. För efter ganska lång väntan kom så paellan. Men den var torr och hade definitivt stått och väntan och varmhållits för länge. Snälla som vi är klagade vi bara lite på att den var torr. Kyparen kunde då plötsligt mycket mindre engelska. Jag kanske raljerar lite nu, men en uns av sanning ligger det nog i detta. han var i övrigt väldigt bra och fick ju mycket stress under en stund.
Dessutom var vi redan ganska mätta och belåtna. Det hade räckt med de fyra starträtterna.
 |
Del av strandpromenaden |
 |
Livsnjutare i väntan på lunch |
 |
Vi fick flytta in här |
Tabarka
Tabarka är en turistfälla som vi bara måste åka till. Vi inväntar våra besökare för att åka tillsammans med dem. Dessutom verkar båtarna ha lite uppehåll just nu och börjar gå igen den 1 mars. Vi räknar med att få med antingen Sven & Anita och/eller Hans & Gunilla på denna båttur med båtar med glasbotten och till en ö som sägs varit uppehållsort för pirater. Det blir säkert trevligt.
 |
Vi gick förbi båtarna på väg både till och från restaurangen |
Ingen flamingopromenad på vägen hem
Det blev inga flamingos på hemvägen. Visserligen körde vi förbi dem och såg ett par hundra, men långt håll. Vi var lite trötta och bestämde oss för att titta på VM i skidor istället. Vi missade ju när Sverige vann quadrupelt i sprinten. Nu bänkade vi oss för att se Norge göra detsamma. Det var vad vi trodde och så blev det. Vi tröstade oss med att Sverige tog en dubbel om man räknar bort Norge. Så vi räknar bort Norge.
Kvällspromenad
Trots att vi åt så mycket till lunch visste vi att vi skulle bli hungriga på kvällen. Kanske inte hungriga utan mer sugna. Vi tog en promenad till International supermarket, som visade sig inte uppfylla våra önskemål. Men det fanns en till ganska ännu närmare egentligen, Dialprix, som var riktigt bra. Inte som Consum eller Mercadona, men bra.
På vägen hem fick vi se en vacker solnedgång.
 |
Solnedgångar är oftast väldigt vackra. |
Kvällen avslutades med melon och skinka + lite ostar och öl/cava.
Vi har det bra.