Hemresan

Äntligen hemma

Sista etappen blev en lång dags bussresa med stopp bara för fika, lunch och avsläpp av medresenärer.

Deltagare som gick på och av i Örebro, Vårgårda, Skara, Vara och Alingsås innan det var vår tur i Partille. Där fick vi sällskap av ett par från Ytterby och ett par från Malmö som insåg fördelarna mot att i ena fallet åka med oss istället för osäker lokalbuss och i andra fallet slippa 45 minuter till Göteborg och vidare till Landvetter. De kunde bli hämtade i Partille lika gärna.

Resenärerna var i övrigt från Borås, Kungsbacka eventuellt Ulricehamn. Den sistnämnda var bussen ifrån i alla fall.

Bland resenärerna fanns Birgitta från Eslöv. Bor i Malmö numera. Vi upptäckte vår gemensamma uppväxtort genom att Truls Möregårdh ju är från Eslöv, vilket hon påpekade under OS-finalen. En dam från Hovmantorp hade vissa synpunkter på detta. Vi kunde inte påminna oss att vi kände varandra sen skoltiden och sökte länge gemensamma bekanta. Hon är 52:a så vi borde ju haft en del bekanta. Det visade sig så småningom att ett gemensamt namn dök upp, Jan Bjerseth. De hade visst varit tillsammans ett tag. (Nu blev Anita nyfiken på vad denna dam heter, tror jag)

Sammanfattning av resan:

Utflyktsmål: bra

Mat: Ok ibland riktigt bra. 

Reseledare: Kunnig, ordning och reda men lite för skolfrökenaktig. Blir ett ok

Hotell: Ja, vi har bott på bättre. Lite för varma rum, dåliga fönster, slitet. Fanns ett som var bättre än de andra

Frukost: Helt ok, speciellt bra i Bollnäs, men där middagen sämre

Busschauför. Mycket bra

Resesällskap: Blandat. 

Allt ovan färgas av att vi inte var friska. Åse har förresten inte påverkat omdömen ovan. Enbart jag.

Jo, Åse blev ju sjuk på torsdag/fredag innan resan. Vi avvägde att ställa in men på söndagen kände sig Åse bättre. Det var nog på väg att ge sig. Tyvärr började jag att få lite frossa på måndagskvällen i Söderhamn. Natten var inte rolig. Mycket Bamyl gjorde tisdagen bra. Åse fick återfall med attt ömsom svettas och frysa. Jag blev sämre på nätterna. Dusch frukost och sevärdheter gjorde att förkylningen kunde bemästars.

Det fortsatte så hela resan Ibland nästan frisk för att sedan bli sämre. Åse har fått en envis hosta, som vanligt. Jag fick mer besvär med halsen under hemfärden. Medresenärarna bakom oss började hosta. 

Det har varit lite upp och ner och just nu är det skönt att få sova  i en egen säng och vakna upp utan att behöva hålla skenet uppe. 

Vi konstaterade att det var tur att det var en bussresa för vi hade inte orkat köra bil. Vid alla förflyttningar med bussen sov åtminstone jag minst halva tiden. Det var en anledning till att jag orkade med sevärdheterna. 

Chulalongkorns paviljong och Döda Fallet

Dag 4: Mot Bollnäs VIA RAGUNDA KOMMUN

Thailändska Paviljongen

I Ragunda kommun finns en väg som heter Chulalongkorns väg. Döpt efter en thailändsk kung som var på besök i Sverige och också kom förbi här 1897. Kan ha varit den 6 juni.

1998, 101 år senare, invigdes ett minnespalats till hans ära i samarbete mellan krafter i Sverige och i Thailand. Man kan läsa mer om Culalongkorn här.

Att väggarna är rosa beror på att tisdagar i Thailand förknippas med rosa
och Chulalongkorn är född en tisdag

Vi hade en mycket vältalig och duktig guide på vårt besök här.

Nästa stopp var på Älggårdsbergets konferenshotell. Där fick vi i fin miljö äta en härlig lunch. 

Efter lunchen gick bussresan vidare till Döda Fallet. Och samma guide uppenbarade sig på eget initiativ att berätta om denna Sveriges kanske största naturkatastrof. Mycket intressant det också.

Härbrusade och dånade Storforsen på 1700-talet

Numera en 800 meter lång spånganläggning

Jättegryta med stenen kvar

Av någon anledning strular blogger och infogandet av bilder. Lägger till senare när jag fått ordning på detta. 

Lång färd till Bollnäs för middag och övernattning. En promenad vid stranden av Värpen innan middag i lätt duggregn.

Värpen utanför hotell Scandic. En del av Ljusnan

Ett fint träd vi såg första gången i Härnösand och sedan på allt fler ställen bl.a. vid Thailändska Paviljongen.

Salix fragilis bullata eller Klotpil

Lunde, Mjällom, Norrfällsviken, Barsta och Hornöbergwt

Dag 3 Utflykter

Start efter frukost och en bussresa till Lunde. Vad är då Lunde känt för? Jo två saker. Det var här Ådalen 31 uyspelade sig då 5 arbetare sköts ihjäl av militär. Hela historien på små skyltar och en skulptur från 1981 till minne av händelsen som faktiskt förändrade Sverige.

Skulpturen av Lenny Clarhäll

Det andra som sätter Lunde på kartan är att här startar Sandöbron, som byggdes 1939. Tyvärr rasade den innan den var klar, Träkonstruktionen höll inte för betongen. 18 människor omkom. Detta var dagen innan andra världskriget bröt ut och fick därför inte så mycket uppmärksamhet. Bron färdigställdes ett par år senare då man använde en bättre träkonstruktion för att kunna gjuta.

Så såg konstruktionen ut som sedan svängdes över Ångermanälven och användes som gjutform.

Sandöbron idag. 

Vi stannade till vid Nordingrå kyrka för behövlig bensträckare och kissepaus. Där träffade vi Bosse Åberg, som forskar om finska inbördeskriget. Han var här för att ha spårat en av de svenska frivilliga som sökte anonymiteten efter kriget. De som stred för de vita var inte väl sedda i Sverige på den tiden. Han berättade om sitt arbete och i alla fall jag blev intresserad.

Nordingrå kyrka

Bosse Åberg berättar

Vi besökte sedan Norrfällsviken som bebyggdes av fiskare från Gävle en gång i tiden. Numera inget fiske men väl en fiskerestaurang och campingplats.

Här hängde man fiskenäten

Väldigt fin inkokt lax (från Norge) serverades på restaurangen

Från de små numera sommarstugorna har man denna utsikt

Färden gick vidare till Mjällom där vi fick se en film på 15 minuter om bygdens entreprenörer. Vi fick höra om Mjällom tunnbröd och även kika på en utställning med skor. Här fanns flera skofabriker på sin tid. Muséet innehöll också olika tvåhjuliga motorfordon och en del annat trevligt.

Bakmaskin

Nu blir det nog tunnbröd hemma

Reoverade mopeder och motorcyklar

Nästa anhlat var Barsta hamn med ett gammalt kapell från 1600-talet. En skön sommarplats äve här. ganska mycket turister eller sommargäster kanske. 

Kapellet

Ineriör i kapellet

Ljugarbänken

Stranden

Sista stopp innan middag var rastpalts Höga Kusten bron. Här käkade  Åse och jag en glass samt fotograferde bron och beundrade utsikten.

Höga Kusten bron invigd 1998

Sedan middag på hotellet i Härnösand och förstås lite OS på TV. Handbollsherrarna som uddamålsförlorade, Daniel Ståhl 7:a och Pingisherrarna som vann sin semifinal mot Japan.

Nu blir det nästa dos Bamyl för att natten skall bli lugn.

Dag 2 Härnösand

 Mot Höga Kusten bron

Andra dagen startade vi 8;30 fullproppade med bamyl. Med lite påfyllning under dagen klarade vi oss bra. Vi besökte Murberget, ett friluftsmuseum och fick en bra guidning där. 

Stlpbodar

Inuti kyrka

Kägelbana

Därifrån gick resan vidare till Björkudden. En mycket mysig plats vid foten av Höga Kusten bron. Dessutom hade Åse teambuilding där för 50 år sedan. Fast det hette nog inte teambuilding då.

Höga kusten bron

Björkudden

Nygifta?

Ett Världsarv - Skuleberget

Efter lunchen gick färden vidae till Skuleberget. Ett av Sveriges 15 världsarv. Anledningen till detta är att här är världens högsta landhöjning. Numer dock endast 8 mm/år, inräknat klimat beroende  havsnivåhöjning. Allt detta berättade Ruby, en mycket entusiastisk guide från nederländerna. Endast ett år i Sverige, men perfekt svenska (nästan). Intressant var det i alla fall och väl värt besöket.

Museet vid foten av Skuleberget

Tydligare bild på det som för 10-15000 år wedan bara var en grund i havet.

Dagen avslutades sedan med en nostalgipromenad för Åse i Härnösand. Vi passerade lärarhögskolan, simhall, teatern och Storgatan 10B där Åse bodde mesta tiden.

Här bodde Åse

Del av lärarhögskolan

Utsikt från vårt hotellfönster

Höga Kusten

 Rolfs Flyg och buss till Höga kusten

Dag 1

Vi startade feån Partille efter att blivit skjutsade av Frida. 

Det blev en lång bussresa. Kanske framförallt för Åse. Hon var nämligen inte riktigt frisk efter att drabbats av fev´ber på fredagen. Men på klar bättring.

Vi hade lunchstopp på någon Rasrta någonstans. Passerade Örebro och anlände på kvällen till Söderhamn. Här kvarterades vi in gick en liten runda i Söderhamn och efter middagen som var så där kollade vi på Duplantis. Världsrekord med 6,25. 

Tyvärr fick jag frossakänningar och värk i kroppen. Natten var inte rolig kan man väl lugnt säga. Svettads och frös om vartannat.

Ulrika Eleonorakyrkan var fin

rådhuset tror vi

Kanaler

Gammal telefonkiosk

Hotellet var inte det bästa. gammalt och slitet.