HÄR SLUTAR RESAN TILL FUENGIROLA

Dag 12 Hemma igen

Smidig resa hem

Tidigt upp! Nåja inte så tidigt 07:05. 

Hela huset vakna och äter frukost med oss vilket ju var trevligt. Packningen var i stort klar sedan dagen innan.

Avlämningen av bilen gick smidigt. En riktigt bra bil har vi haft. Peugeot 2008, tyvärr manuell växling, men bra GPS, som vi fick på köpet och lagom stor. 

Skyttelbuss in till flygplatsen direkt. Bra information var vi skulle ta vägen för att hitta Ryan Air. 

Lite tidiga var vi så en halvtimmes väntan på att checka in bagaget fick vi stå ut med. 

Snabbt genom säkerhetskontrollen, som vi nästan tyckte var lite slapp, men vad vet vi vad de kollade.

Lite köande vid gaten annars ok där med. Vi hade prioriterad ombordstigning, men det var det många som hade. Var skönt i alla fall. 

Endast ingång via främre dörr så det tod lite tid och då stod vi i slussen och väntade.

Avgången blev 15 minuter försenad pga endast insläpp fram, men vi landade 25 minuter tidigare än sagt. 

Orustexpressen väntade

Frida skulle ju hämta oss på Landvetter, men det var inte Frida som satt där och väntade. Det var Niklas. Så vi behövde inte köra Frida till jobbet i stan utan fick istället en tur till Hjälperöd, Orust. Väl där tittade vi på renoveringsobjektet och diskuterad lösningar i kök och vardagsrum.

Väl hemma kändes det skönt. Det blev en slapp kväll och vi somnade med nöjda tankar om en fin vistelse i Spanien. Tack för boende bror och svägerska.

Dag 11 Sista dagen

En regnig dag

Som väl är har Åse fått medicin  och mår bättre tack vare den. Vädret däremot har inte varit bra. Det har regnat nästan hela dagen. Mikael och Annette gjorde en utflykt trots allt när det verkade bli uppehåll, mne deras utflykt var ändå ganska regnig. Åse och jag höll oss i huset hela dagen. Sven och Anita var ju tvungna att gå ut med hunden så de fick lite motion.

Vi satt mest inne och läste via våra tekniska prylar eller fördrev tiden med spel. Lite trevligt prat hade vi förstås då och då.

Mulet, regnigt och trist väder

Eftersom det var sista kvällen åkte vi ner till centrum och käkade. Det var faktiskt en mycket skön kväll och vi kunde sitta utomhus och äta på en Tapasrestaurang. Kyparen fick bestämma menyn och hade ett antal vegetariska till Mikael och nnette. Vi andra delade på några andra variationer med lokal småfisk, bläckfiskringar, iberisk skinka med ost, pili pili räkor och aioli till.

Mysigt och gott!

Mikael och Annette 

Sven och Åse

Anita

På kvällen tittade vi på bilder från förr som Sven scannat in. Bilder från Owe och Majans album.

Drack lite vin och hade allmänt trevligt. Imorgon bär det av hemåt.

Dag 10 Lugn dag i huset ...och feber

Lugn dag

Dagen var planerad att bara vara i huset, sola lite och ta det lugnt. Sven Och Anita körde till Marbella för att träffa en fd elev till Anita, som bor och jobbar där. Mikael och annette lånade vår bil och körde till berg lämpliga att klättra i.

Tyvärr mådde inte Åse så bra utan hade värk i musklerna och fick framåt dagen feber. Den dövades med diklofenak eller på spanska diklofenaco., som Marbellaturisterna var vänliga nog att köpa på vägen hem.

Åse satt ändå en stund i solen på altan, men det var inte länge

Göran satt stundom inne och stundom i solen under dagen. Inne när det regnade och ute i solen. Mest av det senare.

Sigge kunde inte bestämma sig för att ligga ute eller inne

Det blev en hund- och geocacherunda på ett par km också.

I palmen långt bort till höger i bild var cachen gömd

På kvällen tittade vi på när Sverige vann mot Ryssland efter en riktigt bra match.

Dag 9 Utflykt till Nerja

Nerja

Dagens utflykt gick till Nerja. Det var hyfsat väder när vi åkte, men för säkerhets skull tog vi med våra regnponchos. Från Fuengirola till Nerja tar det cirka en timme och lite till att köra. 

Ca 7 km innan Nerja ligger Torrox Costa. Vi gjorde en avstickare dit för att kolla om ett semesterboende där vore något för oss nästa år. Vi vill ha en lång strandpromenad och ett samhälle som inte är vintersovande i februari. 

Det där med vintersovande verkade lite oroväckande denna blåsiga stund i Torrox Costa. Men trots allt är ju Nerja nära. Strandpromenaden var lite kort för Åse.

Finns trots allt en strandpromenad

Och en strand :-)

Vi körde vidare mot Nerja nu längs stranden så nära det gick. Väl framme snurrade vi in på enkelriktade gator i för oss fel del av Nerja. Hittade ingen parkering och nästan inte ut pga all enkelriktning. 

Därefter tog vi oss till Playa Burriana, känd för sin paella. Det blev paella för Åse, men jag åt istället en tonfisksallad och båda blev nöjda. Det såg faktiskt lite semesterstängt ut vid stranden.

Paella var god

Playa de Maro

Vi bestämde att ta oss vidare på nostalgitrip till Nerjagrottorna och till Maro. Båda besåg vi från bilen. Sedan hade vi ju bestämt att besöka den vita byn Frigeliana, utsedd till en av de vackraste byarna i världen för några år sedan. 

Frigiliana

Man kan säga att denna by/stad ligger längs berget. Cirka 400 meter över havet intill en djup ravin. Hit kom vi och hittade en fin utsiktspunkt, men väldigt dåligt med parkering. Det fanns parkerade bilar överallt, men få människor. Det vi såg var trevligt, men att promenera här var inte att tänka på. Åses höft och dessa branta gator passar inte ihop. 

Vi hittade dock parkering så småningom uppe vid utsiktspunkten eller rättare en bra bit ifrån. Så lite promenad blev det i alla fall. Utsikten var magnifik.

Ute på kanten ligger en fotbollsplan

Frigiliana byggdes av morerna på 1600-talet
Gatorna har fortfarande moriska namn

Vackra gatuskyltar

 Nerja igen

Vi var inte nöjda med besöket i Nerja. Dessutom kaffesugna. Bara att köra tillbaka. denna gången lyckades vi bättre. Vi hittade ett parkeringshus under Plaza de Espana. Därifrån gick vi rakt in i centrum och till Balcon de Europa. Vi kände igen oss väl. Snart satt vi på ett café och fick kaffe och tillbehör.

Jordgubbar och vaniljglass

Tre sorters choklad

Balcon de Europa

Mycket människor trots att det nyss regnat

Medan vi satt där googlade vi på "Den glömda byn" som Åse läst om , men glömt namnet på. Vi hittade den och en beskrivning, som nu gjorde Göran riktigt intresserad. Det bestämdes att vi skulle åka dit. Det betydde att vi skulle åka förbi Frigiliana igen. Läs gärna om El Acebuchal.

El Acebuchal

35 minuter skulle det ta enligt Google Maps till den glömda byn. För äventyrliga personer kunde man sedan ta sig vidare till en fantastik plats för en picknick, enligt beskrivningen. Det var av många anledningar inte aktuellt för oss. men det gav oss en trygghet i att det var lätt att nå Acebuchal. Vi räknade ju med att kanske inte hinna tillbaka innan solnedgången. Klockan var redan fem nämligen.

Färden bar uppåt på fina serpentinvägar. Åtminstone till en bit efter Frigiliana. Sedan blev det allt smalare och asfalten allt sämre. Inga räcken fanns heller. Som väl var mötte vi ytterst få bilar för mötas kunde man inte mer än på speciella ställen och då kändes stupen nära.
Plötsligt tog dessutom asfalten slut och det blev dålig grusväg. Gropigare och gropigare. På en del ställen var en tredjedel av vägen borta efter skyfall nyligen. Åse funderade på om vi skulle vända. Men var? Vi kom så till ett ställe där vägen smalnade av ytterligare men delade sig. Vi stannade och tog oss en funderare. Skulle vi vända här?
Men nu såg vi byn som var vårt mål nedanför oss bara en liten bit till och bestämde att vi kör.

Acebuchal med sista biten kvar

I byn såg vi inte någon människa. Den berömda restaurangen var stängd eftersom det var måndag, men det visste vi ju. Vi var glada för det för annars skulle vi kanske mött en massa bilar på den dåliga vägen. Det blev tyvärr inga bra bilder på byn då vi var stressade att börja tillbakafärden så att vi skulle komma till riktiga vägar innan mörkrets inbrott. 

Restaurangen

Snabb promenad genom byn. Fascinerande att den varit
övergiven i 50 år och sedan uppbyggd sten för sten utan el
och vatten

Även baren var stängd.

Åse hade sett en alternativ väg från byn på andra sidan ravinen, men vi vågade inte chansa på att den var bättre.

Här ser den alternativa vägens början

På vägen ner mot civilisationen mötte vi två bilar. Kändes lite nervöst, men det gick bra med flera centimeter tillgodo. Som väl var mötte vi dem på hyfsat bra lägen.

Inte sämsta biten väg, men illa nog.
Här har vattnet skapat diken längs med vägen.
Det fanns ställen där det var tvärs över och vissa
delar rasat, men där vågade vi inte stanna

Man kan se vår väg en bit ner

Frigiliana sett ovanifrån

Väl nere gick färden tillbaka till Calle Verderón 11 i Frigiliana, dvs basen för vår vistelse.

Dag 8 Dåligt väder

Regn och åska

Denna morgon var inte som de andra. Vi vaknade till lätt regn och mulet väder. Regnet blev allt häftigare, men det hindrade inte Sven, Anita och Sigge att ta en promenad. Just som de gått ut tilltog ovädret. Blixt och dunder kompletterade och det var tre våta personer som kom hem efter en kortare runda än vanligt.

Men med oväder är det som med väder. Ständigt förändras det. På eftermiddagen lyckades Åse och Göran ta sig ut på promenad i stark solsken och med blå himmel. 

Vi tog tre geocachar i närheten och var väldigt nöjda med det. Man får ju tänka på att det var en promenad med stor höjdskillnad. 

Dagens andra cache

Dagens tredje cache

Varmvattenproblem

En lyxigt problem vi upptäckt var att varmvattnet tagit slut. Ingen ville längre duscha. Efter kontakt med husvärden Marino Borg, namnet till trots pratande en bred skånska, åtgärdades fproblemet. Solvärmen räckte inte riktigt till och den automatiska övergången till elvärme fungerade inte. Efter instruktioner via telefon och väntan i några timmar fanns det gott om varmvatten igen.

Mikael och Annette klättrar

På eftermiddagen blev det lite regn till, men sedan så fint igen att Mikael och Annette åkte för att klättra. Det blev nog bara en promenad denna gången för regnet startade igen. Igår klättrade de en stund i alla fall och så här såg det ut med Mikaels bilder.

Mikael har klättrat och monterat repet

Annette syns halvvägs upp på berget, meda Mikael säkrar

God mat på Plaza Chinorros

Söndagkvällen bjöd på färd med bilar ned till Plaza Chinorros där det finns gott om trevliga restauranger. Efter lite sedvanligt velande bestämde vi oss för en restaurang som verkade bra och där vi kunde sitta ute trots hotande regn. Lite hjälp hade vi av infravärme. 

Plaza las Chinnoros

Dag 7 Gibraltar

Solen som lyste med sin frånvaro

Mikael, Annette, Åse och Göran gav sig iväg vid tiotiden för att turista i Gibraltar. Väderappar hade studerats och förhoppningen var att den enda appen med någorlunda klart väder var den som stämde.

Så var det inte. det blev mer och mer mulet ju närmare Gibraltar vi kom och väl framme regnade det.

Gibraltarklippan låg dold i molnen

Vi parkerade på en stor parkering utanför gränsövergången. Lite kuriosa. Parkeringsbiljetten fungerade också som nyckel till toaletterna. 

Passkontrollen var automatiserad. Vi hade lite problem med att få apparaten att läsa våra pass. Besvärligast för Åse och Göran, men när glasögonen kom av gick det bättre. Vi behövde också tänka om lite då rött betydde klart att gå, medan grönt var stopp.

Inne i Gibraltar beställde vi genast en guidad taxitur. Det var faktiskt väldigt bra. En trevlig guide berättade om Gibraltars historia och körde oss till dess sevärdheter. 

Första stoppet var en utsiktspunkt.

Vanligtvis kunde man se till Marocko, men inte denna dag. Chauffören/Guiden lånade oss två paraplyer. Trots allt var det ganska fint. Nästa stopp var inomhus. En stor grotta som var upplyst med ljus i skiftande färger och överlag väl anpassad för turister. Enligt guiden bor det 33 000 människor i Gibraltar och staden besöks av 12 miljoner turister varje år. Grottan används numera för konserter. Under andra världkriget tjänade det som sjukhus.

Två svenskar och en dansk på väg ner för trapporna

Grottan skiftade färg hrla tiden

Utanför grottan såg vi de första aporna. Makakerna. De såg tämligen snälla ut och satt ganska stilla och åt. När vi fortsatte färden uppför berget stannade guiden till och matade flera apor. Han vevade ner fönstret och lät dem ta nötter ur hans hand. Sedan följde de med en bit på taket till bilen.

Alldeles utanför grottan

Denna hette John påstod guiden

Vi kom vidare upp till toppen av berget. Utsikten brydde vi oss inte om. Här fanns flera makaker och det var lite obehagligt att gå ur bilen. Mikael fick besök av två stycken som hoppade från taket på bilen och satte sig på hans axel. En händelse han klarade med stoiskt lugn. 

Lägg märke till den som sitter på bilens tak.
Den tog ett stort skutt och landade på
Mikael den också

Under den stora belägringen på 1780-talet byggde invånarna en lång tunnel inuti berget. Kanoner fraktades upp och placerades där. 

Efter den guidade turen promenerad vi i centrum mot gränsen igen. Vi stannade och åt bl.a. fish and chips, tittade på folket och byggnaderna.

Här är vi mätta och belåtna

Gibraltars flygplats är en av världens svåraste att landa på för att den är kort. Speciellt med den är också att en bil-och gångväg går tvärs över. När plan landar stängs bil-och gångtrafiken av. Vi såg ett plan landa.

Promenad mitt på landningsbanan

Lite utsikt hade vi på slutet. Här en vy över flygplatsen

Ingen tvekan. bara att följa skylten

Hemfärden gick bra. Vi följde även nu kustvägen större delen, men en bit av betalmotorvägen körde vi nu också. En fin dag som avslutades med en fotbollsmatch.
Sverige vann borta mot Turkiet med 1-0.