Dag 9 Utflykt till Nerja

Nerja

Dagens utflykt gick till Nerja. Det var hyfsat väder när vi åkte, men för säkerhets skull tog vi med våra regnponchos. Från Fuengirola till Nerja tar det cirka en timme och lite till att köra. 

Ca 7 km innan Nerja ligger Torrox Costa. Vi gjorde en avstickare dit för att kolla om ett semesterboende där vore något för oss nästa år. Vi vill ha en lång strandpromenad och ett samhälle som inte är vintersovande i februari. 

Det där med vintersovande verkade lite oroväckande denna blåsiga stund i Torrox Costa. Men trots allt är ju Nerja nära. Strandpromenaden var lite kort för Åse.

Finns trots allt en strandpromenad

Och en strand :-)

Vi körde vidare mot Nerja nu längs stranden så nära det gick. Väl framme snurrade vi in på enkelriktade gator i för oss fel del av Nerja. Hittade ingen parkering och nästan inte ut pga all enkelriktning. 

Därefter tog vi oss till Playa Burriana, känd för sin paella. Det blev paella för Åse, men jag åt istället en tonfisksallad och båda blev nöjda. Det såg faktiskt lite semesterstängt ut vid stranden.

Paella var god

Playa de Maro

Vi bestämde att ta oss vidare på nostalgitrip till Nerjagrottorna och till Maro. Båda besåg vi från bilen. Sedan hade vi ju bestämt att besöka den vita byn Frigeliana, utsedd till en av de vackraste byarna i världen för några år sedan. 

Frigiliana

Man kan säga att denna by/stad ligger längs berget. Cirka 400 meter över havet intill en djup ravin. Hit kom vi och hittade en fin utsiktspunkt, men väldigt dåligt med parkering. Det fanns parkerade bilar överallt, men få människor. Det vi såg var trevligt, men att promenera här var inte att tänka på. Åses höft och dessa branta gator passar inte ihop. 

Vi hittade dock parkering så småningom uppe vid utsiktspunkten eller rättare en bra bit ifrån. Så lite promenad blev det i alla fall. Utsikten var magnifik.

Ute på kanten ligger en fotbollsplan

Frigiliana byggdes av morerna på 1600-talet
Gatorna har fortfarande moriska namn

Vackra gatuskyltar

 Nerja igen

Vi var inte nöjda med besöket i Nerja. Dessutom kaffesugna. Bara att köra tillbaka. denna gången lyckades vi bättre. Vi hittade ett parkeringshus under Plaza de Espana. Därifrån gick vi rakt in i centrum och till Balcon de Europa. Vi kände igen oss väl. Snart satt vi på ett café och fick kaffe och tillbehör.

Jordgubbar och vaniljglass

Tre sorters choklad

Balcon de Europa

Mycket människor trots att det nyss regnat

Medan vi satt där googlade vi på "Den glömda byn" som Åse läst om , men glömt namnet på. Vi hittade den och en beskrivning, som nu gjorde Göran riktigt intresserad. Det bestämdes att vi skulle åka dit. Det betydde att vi skulle åka förbi Frigiliana igen. Läs gärna om El Acebuchal.

El Acebuchal

35 minuter skulle det ta enligt Google Maps till den glömda byn. För äventyrliga personer kunde man sedan ta sig vidare till en fantastik plats för en picknick, enligt beskrivningen. Det var av många anledningar inte aktuellt för oss. men det gav oss en trygghet i att det var lätt att nå Acebuchal. Vi räknade ju med att kanske inte hinna tillbaka innan solnedgången. Klockan var redan fem nämligen.

Färden bar uppåt på fina serpentinvägar. Åtminstone till en bit efter Frigiliana. Sedan blev det allt smalare och asfalten allt sämre. Inga räcken fanns heller. Som väl var mötte vi ytterst få bilar för mötas kunde man inte mer än på speciella ställen och då kändes stupen nära.
Plötsligt tog dessutom asfalten slut och det blev dålig grusväg. Gropigare och gropigare. På en del ställen var en tredjedel av vägen borta efter skyfall nyligen. Åse funderade på om vi skulle vända. Men var? Vi kom så till ett ställe där vägen smalnade av ytterligare men delade sig. Vi stannade och tog oss en funderare. Skulle vi vända här?
Men nu såg vi byn som var vårt mål nedanför oss bara en liten bit till och bestämde att vi kör.

Acebuchal med sista biten kvar

I byn såg vi inte någon människa. Den berömda restaurangen var stängd eftersom det var måndag, men det visste vi ju. Vi var glada för det för annars skulle vi kanske mött en massa bilar på den dåliga vägen. Det blev tyvärr inga bra bilder på byn då vi var stressade att börja tillbakafärden så att vi skulle komma till riktiga vägar innan mörkrets inbrott. 

Restaurangen

Snabb promenad genom byn. Fascinerande att den varit
övergiven i 50 år och sedan uppbyggd sten för sten utan el
och vatten

Även baren var stängd.

Åse hade sett en alternativ väg från byn på andra sidan ravinen, men vi vågade inte chansa på att den var bättre.

Här ser den alternativa vägens början

På vägen ner mot civilisationen mötte vi två bilar. Kändes lite nervöst, men det gick bra med flera centimeter tillgodo. Som väl var mötte vi dem på hyfsat bra lägen.

Inte sämsta biten väg, men illa nog.
Här har vattnet skapat diken längs med vägen.
Det fanns ställen där det var tvärs över och vissa
delar rasat, men där vågade vi inte stanna

Man kan se vår väg en bit ner

Frigiliana sett ovanifrån

Väl nere gick färden tillbaka till Calle Verderón 11 i Frigiliana, dvs basen för vår vistelse.