Så var denna resan slut

Okomplicerad hemfärd

23:00 Lampan släcks. Vi somnar

03:30 Väckarklockan ringer

04:13 Avfärd med hyrbilen till Alicante-Elche Airport

05:00 Lämnar bilen i parkeringshuset, tar bilder runt om. Nycklarna i nyckelmottagaren.

Opel Crossland X - en bra bil

05:13 Ställer oss i kö till incheckningen.

          Noterar att ett fåtal personer virat halsdukar runt munnen eller har munskydd, högst 5%

          Stämningen god. Kön extra lång beroende på liite större avstånd mellan resenärerna.

06:40 Går ombord på planet

07:00 Planet lyfter i schemalagd tid

07:05 Åse upptäcker att hennes stolsgranne är sjuk, hostar och snörvlar och verkar väldigt trött.

          Tänker flytta till plats andra sidan, men en annan passagerare hinner före. Hittar dock en                      annan plats ännu längre fram. Hamnar bland trevliga resenärer. 

10:15 Planet landar en halvtimma före utsatt tid.

10:45 Frida hämtar oss och kör hem oss. Inga kramar. Inga beröringar. 

11:00 Stannar i Spekeröd och köper Subway-mackor

11:30 Det är skönt att vara hemma. Extra skönt faktiskt. Ser Jocke på taket och mer än halva taket                fullt av solceller.

En härlig resa är slut, men kunde ju varit trevligare de sista två dagarna.

Sista dagen i Los Altos, Torrevieja

Väntan på att få åka hem

Det blev en tidig start på dagen. Klockan 04:30 ringde min väckarklocka. Sven och Anita var redan i full färd med att packa det sista. En snabb kopp kaffe och en macka sedan iväg till Alicante Airport.

Sven och Anita avlämnades vid Departure och jag körde tillbaka de 45 minuterna till huset i Los Altos. Åse sov fortfarande och jag somnade snart igen.

Rapporterna sa att det inte rådde utegångsförbud, men man skulle hålla sig hemma. man fick gå till affären och handla, vilket ju är lite svårt i Spanien eftersom de har stängt på söndagar. Vi behövde tanka bilen för att kunna lämna den fulltankad i morgon. Vi hoppas att de 5 milen till flygplatsen. 

Vi bestämde att ta en lite extra utflykt för att försöka fotografera de stora salthögarna. Jag körde liksom lite fel som vanligt och vi var tvungna att köra enda till centrum i Torrevieja för att vända.

Men vi kom rätt eller, jo det var rätt , men det var inget bra ställe att ta bilder på.

Blev inte bättre än så här. Mycket salt i varje fall

Vi körde sedan till stranden för att få röra oss lite grand i alla fall. Vi gick från en tom restaurang(Nautilus) till en annan tom restaurang(Punta Prima). Vi mötte några personer som var ute och gick. Ett tiotal kanske.

Nästan ensamma

Stränderna var spärrade med blå band av polisen.

Förbjudet område

Avspärrat

Öde

Vid Punta Prima ropade ett par på oss. De visade sig vara belgare som lämnat Belgien i torsdags för 14 dagars semester i solen långt från Belgiens regn, regn, regn och blåst bar för att mötas av ett samhälle där man skall hålla sig i huset. med alla restauranger stängda. De var lite ledsna och letade efter flyg hem. Men det blir dyrt. 5000 kr kostar en enkel hem för oss om vi skulle köpt nu. Det är mer än vad vår tur och retur biljetter kostade tillsammans.

De hade också upptäckt detta och såg fram (eller inte) mot 14 dagar i ett hus utan att kunna gå till stranden eller ut på restaurang eller träffa människor mer än i affärerna.

Anledningen till att de stoppade oss var att  vi inte kunde gå längre för det fanns poliser där som uppmanat dem att gå tillbaka till huset.

Vi vände, vilket vi skulle gjort i vilket fall och gick tillbaka till bilen. Körde och tankade och körde hem.

Fick SMS från Anita att de kommit hem och blivit sorterade på Katrup i danskar och andra. Sedan buss till Hyllie. Hade fungerat smidigt. Tyckte nog att det var skönt att vara hemma, men att det var kallt.

Nu återstod bara lite läsning i solen några timmar, lite Pointless och lite mat.
Vi avslutade dagen med Mästarnas Mästare.
Nu även packat och klart. Väckarklockan på 03:30. Tidig godnattsaga ikväll!

Corona

Sven och Anitas sista dag

Vädret fortsatt väldigt fint, även om det var lite svalare på morgonen. Vi var lite sena igång eftersom Cristian Juares skulle komma och göra upp det sista med hyran och ge anvisningar om var nycklarna skulle läggas.

När Cristian kom hade han munskydd på. 

Han berättade att alla restauranger var stängda och att folk börjat hamstra från affärerna så det var klokt om vi handlade innan ett i alla fall. Han varnade oss också för alla Madridbor som kom till sina sommarhus trots uppmaningar från regeringen att stanna i Madrid. 

Han var ganska irriterad på dem.

Åse och jag tog bilen och handlade så att vi hade mat för både lördagen och söndagen. Det blev färdiga pizzor sex stycken. 

Vi följde nyheterna hela tiden för att få information om våra flyg. Om Sven och Anita skulle kunna flyga till Danmark och om i så fall de skulle kunna ta sig till Sverige. Vi fick mycket alarmerande info, men också ganska lugnande. Verkade som om vi skall klara båda flygningarna hem. Trots att Spanien sätts i karantän. 

tre av oss gick i alla fall ut på en promenad. Åse stannade hemma och läste i solskenet. 

promenaden gick till stranden vid Nautilus, restaurangen som nu var alldeles tom och avspärrad. En skön promenad i värmen. Vi gick till den andra restaurangen eftersom det blev lagom långt. Den var alldeles öde. Såg vinterstängd ut. Svårt att tänka att här åt vi en god middag två dagar tidigare.

Paus vid vändpunkten

Vi vilade en stund och gick sedan tillbaka samma väg. En enda bild har vi tagit idag. Vi har ju inte varit på några nya platser och det kändes onödigt att fotografera igen.

Men det var ett litet misstag faktiskt. Tyckte Åse, som inte var med. Jag borde fotograferat avspärrningarna av stränderna som polisen gjort. Man fick alltså inte gå ner till stranden och solbada. Vad vi förstår berodde det på att man inte vill ha hit turister, framförallt Madridbor, som ju kommer från än så länge ett av de värsta området i Spanien.

Sedan åt vi våra pizzor ute i solskenet, pratade lite om läget för det upptar en stor del av våra funderingar. 

Vi avslutade kvällen med en Pointless ganska tidigt. Imorgon avgår nämligen bilen härifrån klockan 05:00 mot Alicante-Elche Airport. 8:00 skall Norwegian Airways lyfta mot Köpenhamn och Kastrup.

Ett kort inlägg idag

Promenad till Torrevieja centrum för Sven & Anita

Idag separerade vi oss lite grand. Sven och Anita gick till Torrevieja via stranden och Åse och jag gick en mindre tur i området här. 

Ja, Anita gick ju tillbaka sedan också så det blev väl sammanlagt minst 16 kilometer. Jag gick en liten större runda än Åse i fortsatt vackert väder.

Bild från övergången av väg N332

Rondellkonst

Vid ett-tiden åkte vi ner i bil till centrum och där åt vi dagens meny tillsammans på restaurang Vela Centro. Där åt vi i förrgår också. Bra restaurang.

Sven åkte med i bilen hem medan Anita, som sagt, gick hela vägen tillbaka. 

En annan viktig sak som hände var ju att på den gemensamma delen av Åses och min promenad gick vi in i en Comercio Chino(kinesisk handel). En affär som säljer det mesta. Det finns flera stycken sådana på kort avstånd. Lite olika stora bara. 

I denna affären hade alla anställda munskydd och plasthandskar. Ett tydligt beslut på grund av Coronaviruset.

Det blev ett inköp för 2.5 €. Jag köpte en ny semesterhatt.

Jag är glad åt hatten, men inte så bra på att
ta selfies

Vi tittade på skidskytte hemma sedan och sen gjorde vi inte så mycket. Bara fanns. 

Vi blev nedstämda när Frida ringde och berättade att samtalet med Sahlgrenska på måndag blivit inställt, återigen pga detta jäkla Coronavirus. Hon som gladde sig så mycket åt detta och vi med. 

Men det kommer att gå ändå!

Saltsjöarna igen

Saltsjöutflykt

Dagens aktivitet tänktes bli den rosa saltsjön. Jag programmerade in navigatorn på det som skulle vara en "Point of Interest" och det stämde ganska bra med kartbilden. 

Det stämde dock inte med verkligheten. Vi hamnade där de lastade på salt på lastbilar. Kanske inte just där vi ville gå, men salthögarna är imponerande.

Som en extra säkerhet hade jag också ställt in Google Maps på telefonen på en naturpark som också skulle ligga vid den rosa saltsjön. Vi följde den istället.

det blev inte heller helt lyckat. En intressant del av sjön med område nedanför, men inte något ställe att promenera på. Vi kunde i alla fall gå ner till sjön och smaka på vattnet. Det var salt, riktigt salt. dessutom låg det avlagrat salt på lerängen ointill. Området har ju varit översvämmat i höstas och lite lerigt var det allt. Något rosa kunde vi inte uppfatta.

Det var nästan svårt att välja väg

Med lite manipulerande i datorn blev sjön rosa på bild

Fast i verkligheten såg den inte alls rosa ut

Naturområdet vid den andra sjön

Vi beslöt då att köra till det naturområde Åse och jag varit i en blåsig dag förra veckan. Vi gillade att gå där då och nu värmde solen mycket mera och det var vindstilla. Riktigt varmt alltså. 

Vi tog en snabbtitt i museet och sedan traskade vi iväg. Kollade blommor. Kollade vinstockar som nu faktiskt utvecklats ganska mycket sedan sist.

Vi följde Ruta 1 denna gången med

Vinstocken är på gång.

Mellan vinstockar och en blå blomma som väl här betraktas som ogräs gick den sandiga stigen. Efter en bit kom vi till fågelgömmet. Gången som leder dit skyddar så att fåglarna inte skall störas och gå förbi. Nere i gömmet finns luckor och man kommer ganska nära. Vid två tillfällen i februari fanns det rastande flamingos här, men sådan tur hade inte vi. Vi fick nöja oss med den långbenta styltlöparen och en del andra mindre fåglar denna gången också.

På väg tillbaka till stigen

Styltlöpare

Promenaden fortsatte till den mera lummiga delen av leden. Genom lite pilskog och på träbelagd stig.

Ner till rastplatsen med fina bord och stolar och fågeltornet. Vi tänkte det vore fint OM vi hade haft fika med oss eller ännu hellre att det funnits ett fik eller bar här. Anita och jag knatade upp i fågeltornet för att se om inte annat än utsikten. Det blev utsikten. Inga fåglar nära. 

Den lummigaste delen framför oss

Rastplatsen

Utsikt från tornet

Eftersom rutten inte går runt så att man kommer tillbaka en annan väg fick vi nu gå tillbaka igen. Vi tog då bilvägen som är kortare. Nu var det länge sedan vi ätit.

La Mata

La mata är som en egen stadsdel i norra delen av Torrevieja. Det var här Åse och jag var på marknad första veckan. Vi visste att det fanns flera fina restauranger vid stranden och Sven ville allra helst sitta vid stranden och äta. Det vi inte visste var hur det var att få parkeringsplats här. det var inte helt lätt men det lyckades. 

Restaurangen vi hamnade på var intill var Åse och jag varit förra gången vi var i La Mata. En italiensk pizzeria. Långt ifrån så flott som gårdagens men med lika god mat. Någon form av skinksallad till Anita, Spaghetti med räkor till ÅSe, En köttblandad spaghetti till Sven och en Ravioli med fyra ostars sås till mig. Rätterna hette förstås något finare och var mer sofistikerade än min beskrivning här. Alla blev nöjda.

Aiolin till brödet var extra god

Utsikten går inte att klaga på

Vi började i sol och slutade i skugga

Hemma

Som vanligt. paddor, datorer, telefoner, böcker, sol, skugga, inomhus, utomhus. Slappt och skönt och härligt. Lite oroar vi oss för att flyget skall ställas in pga corona-viruset. Men bara lite.

Strandpromenad från Nautilus till Plaza Cala de la Mosca och tillbaka

En härlig morgon

Vi upptäckte direkt på morgonen att vädret skulle bli riktigt bra. Klarblå himmel och varmt i luften förstås. Vid frukosten togs ett enigt beslut att dagen lämpade sig väldigt bra för en strandpromenad.

Göran och Åse hade en bit nere vid Punta Prima kvar att gå och var lite taggade att gå där för att binda ihop tidigare vandringar. Så blev det också. Vi tog bilen och parkerade vid Restaurang Nautilus.

Restaurang Nautilus till Plaza Cala de la Mosca

Start och stopp vid grön punkt. Sträckan 3 km

Första delen hade ju Åse och jag redan gått en gång, men det var minst lika skönt nu. Vi njöt i solen och av utsikten. Vissa av oss njuter mer än andra av blommorna. Det blev lite blomfoto.

Gulgröna blommor

Blåröda blommor

Eldkrona

Gula blommor

Akacia (Mimosa)

Fin gul blomma

Lila blomma

Flera lila blommor

Vit blomma

Akaciabuske

Det hände ju inte så mycket medan vi gick. Vi strosade, stannade lite och beundrade utsikten. Vi såg ett nudistbad, fin natur och mådde bara allmänt bra.

Badstränder

Omväxlande med kanske inte lika badvänligt 

Redan i början vid det ursprungliga Prima Punta såg vi två dykare med harpungevär. Det såg ganska spännande ut. När den som var i vattnet kom upp såg vi att han hade två bläckfiskar med sig. Jag undrade om jag fick ta ett foto och det fick jag.

Inte bara en utan två bläckfiskar

Vårt mål var att ta en drickapaus vid en plats som heter Plaza Cala de la Mosca. Och dit tog vi oss också. Lite stopp för mera foto förstås.

Två lyckliga vandrare

Framme vid Plaza Cala de la Mosca hoppades vi att det skull finnas en restaurang eller bar. Åse hade för sig detta. Och det stämde ganska bra. Där fanns tre ställen intill varandra att välja på. 

Gott att släcka törsten

Vägen tillbaka

På vägen tillbaka var vi fast beslutna att stanna på en restaurang som heter Punta Prima. Den spanade vi in på vägen innan och Åse och Göran har ätit en lätt lunch där tidigare. Det är en stor restaurang och vi var ganska hungriga då vi kom dit.

Vi åt mycket gott där.

I väntan på den beställda maten

Åse och Anita Laxsallad

Svens kötträtt

Göran åt torsk

Efterätt

Annan efterrätt

Tiramisu

Chokladkaka

Åse och Sven drack en Irish coffee. 

Kvällen

Hemma igen lyssnades på böcker, lästes och någon tog en liten tupplur. Senare, efter denna publicering skall Åse titta på Mästerkockarna och därefter skall de fotbollsintresserade se på Liverpool mot Athletico Madrid. Sven vill se PSG - Dortmund och jag Liverpoolmatchen. Vi får se hur vi ska lösa det. Gårdagens fotboll blev lite snurrig i min rapportering. Jag blandade ihop lagen och tankarna när jag skrev. Det är rättat nu!

Cartagena och La Manga

Bilfärd till Cartagena

Morgonen började inte så lugnt som morgnarna brukar göra här. Det var nämligen fullt av myror lite överallt. Det blev en snabb kaffekopp och sedan dammsugning av allt golv i nedervåningen. Vi avvaktade med Anitas rum för att inte väcka henne, men det gjorde vi ju ändå med dammsugningen. Hennes rum var i alla fall fritt från dessa väldigt små sexbenade varelser.

Vi visste ju att detta inte skulle hålla. Jag tog på mig att ta en promenad till Consum för att köpa lämpligt medel.

Lister sprejades och huset övergavs för nu var vi på väg till Cartagena, en hamnstad i det autonoma region Murcia.

Cartagena

Vi följde väg N332 mot Cartagena en lång bit innan vi körde upp på A7, motorvägen. Vi kom fram och parkerade i ett parkeringshus nära hamnen. Det visade sig vara ganska mitt i centrum. Vi beundrade lite olika byggnader och skulpturer innan vi tog sikte på turistinformationen. 

Den hittade vi i stadshuset vid ett fint torg. Vi fick karta och lite snabbinformation om sevärdheter på knagglig engelska.

Torget vi kom till från parkeringshuset

Stadshuset - längst bort i hörnan fanns turistinformationen

Licor 43

Licor 43 som vi fått tips om hade vi sett på vägen till Cartagena. Ett huskomplex i regnbågens alla färger. Anita ringde dit för att kolla om det var lönt att vi åkte dit på vägen hem. Det fanns en visningstid klockan 14 vi kunde komma med på. Men det tyckte vi inte att vi skulle hinna med. Det blev inget besök alltså.

Istället tog vi en energipaus. Kaffe, öl, juice glass och cheesecake. Våra val var lite olika. Men alla blev nöjda. 

Det var skönt i solen

Njutare 1

Njutare 2

Promenad i staden

Därefter hade vi skaffat oss energi för att vandra runt vid hamnen, på gågatorna som var många och ganska långa. På kartan kunde vi se de byggnader som staden var särskilt stolta över. Här finns en Teatro Romano och andra lämningar efter romartiden. Många höll på att renoveras eller grävas upp. Byggnader i olika stil och många statyer och minnesmärken.

Ett intressant objekt var den jättelika mannen som satt ner med huvudet mellan knäna. Det inspirerade några av oss.

Mina ben är för korta

Även Anitas ben verkar ha svårt att nå upp 

till huvudet

Skulpturen är tillägnad offren för terrorism. Den var faktiskt ganska maffig.

Ett monument över stupade spanjorer från sjöslagen
mot USA 1898 vid Cuba och Filippinerna

Vi fann även en av Anitas favoritväxter

Ryggsäck inhandlades

Maffig fikus beundras

Bilderna kunde fortsätta med byggnader och gågator och många torg. Alla med klinker på marken, som brukligt är i Spanien. Till slut hade mättat våra sinnen och bestämde att nu far vi iväg härifrån.

Vi hade en idé om att köra till La Manga och äta på en av alla de restauranger vi trodde fanns där. 

La Manga

Tyvärr kan man inte köra vidare. Vi fick köra tillbaka igen
för att komma tillbaka till Torrevieja

La Manga är den smala "remsan" till höger på kartan. Hela "remsan" är bebyggd med stora hotellkomplex. Det kryllar av folk här på sommaren och det finns många restauranger. Så trodde vi i alla fall. Nu var det inte riktigt så. Byggnaderna fanns, men det var inte så mycket folk och många restauranger var fortfarande stängda. Vi körde halvvägs ut på "remsan". Och det var intressant att se, . vatten på båda sidor väldigt nära, men hus emellan. Området dit var fyllt av odlingar under plasttunnlar. Vi gick aldrig av bilen, men Anita lyckades få en bild på odlingarna.

Fält efter fält såg ut så här och på håll såg det
 nästan ut som sjöar

Nautilus

Vi ångrade alltså det med att äta någonstans på La Manga. Vi for istället hem. Eller nästan hem, till en restaurang som heter Nautilus. Åse och jag har gått förbi den några gånger och sagt att där vill vi äta. Och så blev det nu. Maten överträffade nästan våra förväntningar. Heta räkor och olika fiskrätter. Det var mycket gott.

Havsutsikt

Heta räkor Nautilus

Räkor i vitlök

Åses fisk

Anita och Görans fisk

Svens fisk, som kom in på ett fat med fisken täckt av salt.
Sedan flamberades fisken vid bordet.
Salt togs bort och fisken fileades

Efter en god middag gick Sven och Anita hem medan jag körde oss andra två. Kvällen avslutade med boklyssning, släktforskning, en Pointless och en Champions league match. 3-0 till Leipzig mot Tottenham. Det var tur att vi inte skaffat biljetter till den andra matchen mellan Valencia och Atalanta. Den spelades inför tomma läktare eftersom hela Italien är i Corona-karatän. Vi har ju inte mer än 2 och en halv timme till Messala, Valencias stadium. Spelarna från Italien hade fått dispens att lämna Italien, men även La Liga skall ju spela inför tomma läktare de närmaste omgångarna. (tack till Kristoffer, som noterade att jag skrivit fel innan om fotbollen)