Saltsjöarna igen

Saltsjöutflykt

Dagens aktivitet tänktes bli den rosa saltsjön. Jag programmerade in navigatorn på det som skulle vara en "Point of Interest" och det stämde ganska bra med kartbilden. 

Det stämde dock inte med verkligheten. Vi hamnade där de lastade på salt på lastbilar. Kanske inte just där vi ville gå, men salthögarna är imponerande.

Som en extra säkerhet hade jag också ställt in Google Maps på telefonen på en naturpark som också skulle ligga vid den rosa saltsjön. Vi följde den istället.

det blev inte heller helt lyckat. En intressant del av sjön med område nedanför, men inte något ställe att promenera på. Vi kunde i alla fall gå ner till sjön och smaka på vattnet. Det var salt, riktigt salt. dessutom låg det avlagrat salt på lerängen ointill. Området har ju varit översvämmat i höstas och lite lerigt var det allt. Något rosa kunde vi inte uppfatta.

Det var nästan svårt att välja väg

Med lite manipulerande i datorn blev sjön rosa på bild

Fast i verkligheten såg den inte alls rosa ut

Naturområdet vid den andra sjön

Vi beslöt då att köra till det naturområde Åse och jag varit i en blåsig dag förra veckan. Vi gillade att gå där då och nu värmde solen mycket mera och det var vindstilla. Riktigt varmt alltså. 

Vi tog en snabbtitt i museet och sedan traskade vi iväg. Kollade blommor. Kollade vinstockar som nu faktiskt utvecklats ganska mycket sedan sist.

Vi följde Ruta 1 denna gången med

Vinstocken är på gång.

Mellan vinstockar och en blå blomma som väl här betraktas som ogräs gick den sandiga stigen. Efter en bit kom vi till fågelgömmet. Gången som leder dit skyddar så att fåglarna inte skall störas och gå förbi. Nere i gömmet finns luckor och man kommer ganska nära. Vid två tillfällen i februari fanns det rastande flamingos här, men sådan tur hade inte vi. Vi fick nöja oss med den långbenta styltlöparen och en del andra mindre fåglar denna gången också.

På väg tillbaka till stigen

Styltlöpare

Promenaden fortsatte till den mera lummiga delen av leden. Genom lite pilskog och på träbelagd stig.

Ner till rastplatsen med fina bord och stolar och fågeltornet. Vi tänkte det vore fint OM vi hade haft fika med oss eller ännu hellre att det funnits ett fik eller bar här. Anita och jag knatade upp i fågeltornet för att se om inte annat än utsikten. Det blev utsikten. Inga fåglar nära. 

Den lummigaste delen framför oss

Rastplatsen

Utsikt från tornet

Eftersom rutten inte går runt så att man kommer tillbaka en annan väg fick vi nu gå tillbaka igen. Vi tog då bilvägen som är kortare. Nu var det länge sedan vi ätit.

La Mata

La mata är som en egen stadsdel i norra delen av Torrevieja. Det var här Åse och jag var på marknad första veckan. Vi visste att det fanns flera fina restauranger vid stranden och Sven ville allra helst sitta vid stranden och äta. Det vi inte visste var hur det var att få parkeringsplats här. det var inte helt lätt men det lyckades. 

Restaurangen vi hamnade på var intill var Åse och jag varit förra gången vi var i La Mata. En italiensk pizzeria. Långt ifrån så flott som gårdagens men med lika god mat. Någon form av skinksallad till Anita, Spaghetti med räkor till ÅSe, En köttblandad spaghetti till Sven och en Ravioli med fyra ostars sås till mig. Rätterna hette förstås något finare och var mer sofistikerade än min beskrivning här. Alla blev nöjda.

Aiolin till brödet var extra god

Utsikten går inte att klaga på

Vi började i sol och slutade i skugga

Hemma

Som vanligt. paddor, datorer, telefoner, böcker, sol, skugga, inomhus, utomhus. Slappt och skönt och härligt. Lite oroar vi oss för att flyget skall ställas in pga corona-viruset. Men bara lite.