Dag 14 och 15 Dubrovnik och sedan hem

Sista dagen i Bijela, Montenegro

Bussen till sista hotellet avgick klockan 15:00. Utcheckning klockan 10:00. 

Det blev en dag som präglades av uppbrott. Solen sken och det var lagom varmt i vår del av Adriatiska havet. De dinariska bergen höjde sig lika svart som de andra dagarna och ramade in vår vackra utsikt.

Det blev inte många äventyr. Vi tog en promenad till Bijela centrum och livsmedelsaffären Voji. Där köpte vi några öl att ha till allra sista dagens fotbollsmatch mellan Portugal och Sverige som vi avsåg att se på hotellrummet i Dubrovnik. Vi köpte också två flaskor lokalt vitt vin. Enligt resekamrater skulle det vara bra. Billigt var det i alla fall. Mindre än 2€ st.

Frukost med Gunilla och Anders från Stillingsön

Park Hotel från strandsidan

Absolut inte badtemperatur, men några badade faktiskt

Resten av dagen var egentligen bara väntan. Väskorna var i bagagerummet och vi spelade "dansk yatzy" och åt en sista lunch. 

Klockan tre på eftermiddagen körde bussen iväg med oss läng bergssidorna till samma hotell vi bott allra första natten utanför Dubrovnik. Helt klart det bästa av hotellen. Där fick vi den bästa middagen sedan första middagen. 

Vägen till hotellet, som vi åkt på i regnväder åt andra hållet, bjöd nu på sol och en fantastisk natur.

Försökte ta något kort genom bussfönstret.

Nu har vi kommit ner en bit från berget, men en del återstår

Från bussfönstret

Dubrovnik

Vi passerade resan modernaste gränsstationer på återvägen till Kroatien. Det betyder inte att de t kändes modernt. Vi kom i alla fall vidare på mindre än en halvtimme. Denna gången såg vi inte busschaufören muta gränspolisen. Ni kunde vi också lämna flygplansläget på telefonerna om vi ville.

Framme vid hotellet checkade vi snabbt in för att köpa öl i hotellbaren. Den var precis innanför en terass med en underbar solnedgång. Blev många foton tagna där, inte bara av mig.

Härlig kväll med en öl i handen

Mindre än fem minuter senare var solen borta från horisonten

Genast blev det kyligt på terassen

Aperol Spritz för Åse, Gun och Maria. Maria var svenska från Rumänien och väldigt pratglad, men lite svår att förstå. Hon åkte ensam då hennes reskamrat blivit sjuk. 

Kvällen blev tidig, Middag och 19:30 sedan upp på rummet och koppla datorn till TVn. Endast jag orkade se andra halvlek. Lite beroende på att frukost nästa dag var klockan 4 och då skulle vi ha flygpackat. alltså lite omorganisation med tanke på säkerhetskontroll. Bussen gick klockan 5 och flyget 07:30.

Klockan 10:15, en kvart före utsatt tid landade vi på Landvetter. En del skulle tillbaka till Köpenhamn och sedan vidare till olika delar av Danmark och Skåne eller som i Marias fall, till Sölvesborg. Nya passagerar skulle på. De skulle göra vår resa med mellanstopp i Köpenhamn för att byta resenärer igen. 

Frida hämtade oss på Landvetter och vi lämnade av Truls och Gun åkte till Tjörnbrons restaurang och käkade lunch och sedan slappade vi hela dagen. Här tar denna resan slut. Kan komma en sammanfattande recension imorgon eller senare.

Dag 13: Promenad i hotellets närhet

Färjan

2 km från vårt hotell finns en bilfärja inte helt olik de våra vid Svanesund, Åse och jag blev lite nyfikna hur det såg ut på andra sidan. 

Därför gick vi på förmiddagen till färjan och lät oss transporteras med den till andra sidan. En tur på 5 minuter. Tillsammans med oss kom två stora biltransportfordon med inte helt gamla, men inte heller nya franskregistrerade bilar. Alltså samma sorts transport som dagligen går från Wallhamn på Tjörn vidare ut i landet, men med nya bilar. 

Vi undrade lite om båda fick plats på samma färja. De fick de. 

Frukost

Biltransport

Ut på havet. Mitt i bilden syns Perast

Färden över var gratis för gående. På andra sidan tog vi en promenad längs vägen och hade det skönt i solen och lite jobbigt med vinden och trafiken. Vi noterade med all tydlighet att vi var utanför säsong, men på väg in i en ny turistinvasion. Invasion och invasion, det vet vi inget om.

Här var i alla fall hotelle och badstränder tämöigen öde.

Det fanns tre färjor i drift och det gick hela tiden utan tidtabell

Ingång till öde badstrand. Men det var öppet

Bakom udden anar man vårt hotell. Man ser vårt första hotell i Montenegro som låg femtio meter ifrån

När vi var nöjda vände vi tillbaka till färjeområdet med vinden i ryggen. Vi bevittnade en en ordnad, men lite kaosartad färje påfyllning. Bilarna från mittersta färjan körde av medan de två andra fylldes på. Men det fungerade konstigt nog.

Vi träffade på ett gäng svenskar från samma resa som vi, men som tillhörde buss 28. De var lite vilse. De hade tagit Bluelinebussen  i tro att de skulle till Perast, men blivit upplysta av busschaufören att de var vid ändhållplatsen när de kom till färjeläget. På något sätt trodde de att de kunde fortsätta färden med nuss från andra sidan. Möjligtvis kinde de det, men vi tvivlade. Vi förklarade hur man borde åka, dvs som vi gjort tidigare och då gav de upp och tog bussen tillbaka till hotellet. 

Åse och jag hittade färjebysn enda café som visade sig vara högklassigt. 

Vi tog sedan färjan tillbaks och promenerade mot hotellet. Precis innan vi kom fram hittade vi Truls och Gun på en bänk i en park tillhörande hotellet. Riktigt fin park som vi inte sett tidigare. De satt i solen och läste.

Här sitter de

Ett jättestor tall. Eller tallsläkting. 6meter i omkrets

Fröer vi hittade på marken som Google bedömde
som romerska massiva ringar

Sedan efter det blev det mest hotellhäng. Vi gick väl en promenad till, men väldigt kort. Åt den fantasilösa middagsbuffén, drack lite öl och vin samt spelade dansk yatzy. Nu utlärd till flera medresenärer.

Läsning på vår balkong

Svårfotograferade resekompisar på hotellterassen

Dag 12: Herceg Novi

Utflykt till Herceg Novi

Idag tog vi lokalbussen till Herceg Novi. Blueline 1 heter linjen och den var någorlunda punktlig. Bussen kostade 2€/person och resan är ca 1,5 mil. Men med många stopp och krokiga vägar tar det ändå 40 minuter. Bussen var överfull och fylldes på till bristningsgränsen. JAg fick ståplats hela vägen medan Åse lyckades hitta en sittplats. 

Vi startade vid 10-tiden och 40 minuter senare promenerade vi till Stari grad, Gamla Stan. Även Herceg Novi, som är centrum för regionen Herceg Novi, har en gammal stadsdel mend mycket gammal bebyggelse.

Mot gamla stan från busshållplatsen

Apelsinträd

Citronträd

Änglatrumpet

Änglatrumpet

Vi hittade snabbt fram till gamla stans centrum. Där tyckte vi att vi var värda en öl. Klockan hade ju hunnit bli elva, Vi hamnade på ett torg nedanför klocktornet. Där sattte vi oss i solen som nu värmde ordentligt. Äntligen kändes det som om vi var vid Medelhavet. 

Redan på hotellet hade Anders och Gunilla från Stillingsön anslutit. Vi var alltså sex personer i följet. 

Medan vi satt där kom stockholmarna Stefan och Ann-Sofie och tog bordet bredvid för lunch. 

Torget

En av kyrkorna

Annat torg

Vi kunde ju inte äta lunch än. Vi måste ju förtjäna den först genom en sightseeing runt gamla stan och sedan vid strandpromenaden. Vi gick upp till kyrkan och sedan vidare via den gamla borgen ner till strandpromenaden. En förflyttning på ganska många trappsteg. 

Genom stadsporten

Smala gator

Bro till fästningen

Några av alla trappor

När vi kommit ner till hamnen började vi gå lite långsamt. Vi letade lunchställe. Men inget var lika bra som där vi druckit öl. Med hjälp av kartan Åse fixat på en turistinfp lyckades vi så småningom hitta tillbaka. Vi hittade de trappor som ledde dit och vi stegade på. Ca 180 trappsteg, men i etapper med bara asfalterade backar emellan.

Utsikten var fin

Borgen väl synlig

Takbyte. Kolla säkerhetsutrustningen

kartläsarna

Äntligen lunch

Det blev en lång lunch i solen. Så Skönt! 

Vi tog oss sedan till busshållplatsen som låg nära en park. I den parken växte en Plantan. En stor plantan.

Men något var fel. Det visade sig att en palm hade slagit rot i den. Kändes ganska uniky.

Mixad plantan

Vi väntar på bussen

Hemma på hotellet blev det kaffe och rom innan vi för ljudet i allmänna utrymmes skull drog oss tillbaka till rummet. Truls och Gun följde med och spelade Smart 10.

Dag 11: Perast

Utflykt till Perast 

Ännu en gammal by eller som någon sa en massa gamla stenar, åkte vi till idag. Byn heter Perast och har idag 4-500 invånare. Den är en av de äldsta bosättningarna i regionen och har varit med om mycket. Det var en gång en rik stad med fint palats och 19 kyrkor. 17 katolska och 2 ortodoxa.

Staden lever idag av turism, men var en gång en viktig handelsplats och hamn för det venetianska riket. 

Inne i Kotor Bay ligger denna fina stad/by Perast

Men vi tar det från början. Vi tog en 20 minuter lång promenad till Bijela. där väntade vi på en buss, som skulle ta oss till Perast. Tiderna i tidtabellen visade nog tur intensiteten. Någon punktlighet fanns inte. Inte ens en riktig busshållplats. Bussarna stannade utanför en supermarket, Voli. Ca en kvart efter stipulerad avgång dök en buss upp. Den skulle inte till Perast. Efter ytteligare en tid kom en ny buss. Den skulle faktiskt dit. Vi hoppade på och tog fram de 2 € det sades att det kostade. Men det räckte inte. Bussen hade en konduktör och han ville ha 5€ per person. Det fick han.

Vi fick inget kvitto som de andra resenärerna och det såg ut som om de betalade mindre. Smällar man får ta resonerade vi. Vi fick sedan reda på att det kom en buss till och den kostade 2,5€. En mindre buss, som i och för sig släppte av på sämre ställe. Det är olika privata bussbolag som kör och tar vilka priser de vill. 

I Perast blev ville man sälja på oss en båtresa till den konstgjorda ön med the Church of Our Lady. Vi tog inte den första , men väl den andra. Han ville ha 5€/person och lovade att komma och hämta på en tid vi själva valde. 

Ingen modernare båt men funktionsduglig

Här passerar vi ön bredvid Our Lady. Där får man inte gå i land. Det är ett kloster.

Överfarten gick smidigt och solen lyste. Ön var nästan folktom precis som båtmannen sagt. han sa också att det kom många turister snart så vi hade valt en bra tid.

Church of our Lady ligger på en konstgjord ö. Här har fiskarna genom alla tider lagt en sten för att hedra Jungfru Maria. Sedan byggdes en kyrka här osm dekorerades med silverplåtar vi lycklig hemkomst. Det var historien e miniformat. 

vi njöt i alla falla av färden.

Panoramabild över Kotor Bay

Kyrkan

Kyrkan från andra hållet

På väg in

Vi kostade på oss ett besök i kyrkan också. för 3€. Det var det faktiskt värt. Där inne fanns det förutom alla madonnabilder och kyrkliga prylar, ett museum. Och naturligtvis en souvenirshop. 

Altaret

Silverplattor som fiskarna satte upp efter lyckad hemkomst

Brudkronor?

Gamla skjutvapen

Konstutställning

Vistelsen på ön blev inte så lång. Vädret blev sämre och lite blåsigare och regn kunde anas. När så en stor turistbåt anlände med engelskmän, tyckte vi att det räckte. Vi hade bestämt tid med vår båtförare kl. 11 och han var där nästan vid den tiden. Han lotsade oss säkert tillbaka.

Inte båten vi åkte i. Vår var riktigt liten. Detta var en stor turistbåt med engelsmän

Tillbaka i Perast blev det sladoled.

Tillbaka i byn strosade vi på strandpeomenaden som också trafikerades av bilar och bussar. Det hände att bilar vi backa för att en buss ville fram.. Men relativt lugnt ändå. Vädret hade blivit sämre, mera blåst och lite kyliga vindar. Att röra på sig är bra då. Vi gick från den ena sidan till den andra och tittade på palats, kyrkor, vinprovningsställen och letade efter en plats att ta en kaffe på. Vi hittade ju glass snabbt, men kaffet lät vänta på sig. 

Det blev en lyxig lunch istället. Härlig omväxling till hotellets buffé. Det slank nog ner en öl också om jag minns rätt.

De branta trapporna upp till hus och hotell såg frestande ut för Truls och mig. Vi var bara tvungna att gå upp. Det fanns flera ställen. Det vu valde hade 175 eller 189 trappsteg beroende vilken väg man tog i slutet. 

För att komma hem behövde vi två bussar. En ut från Perast till närmaste stad som hette Risan. Där kunde vi byta till en buss som gick till vårt hotell. Nu var priset 1€ till Risan och 1,5€ till Bejela. Och vi fick kvitto. 

Perast var en trevlig upplevelse utflykten var ett bra val. 

Hemma på hotellet var vi ungefär till eftermiddagskaffet. Vi spelade lite Listan och 0-100 efter fikat och sedan var det mat igen. Solen, vinden och upplevelserna tar på krafterna och man blir lite trött. Ljudet i matsalen är öronbedövande och tröttar ännu mera. Kvällen tillbringades på hotellrummet efter en kort promenad längs starnden vid hotellet. 

Hjälpstatyer

Vi bor på Park Hotel. Perast finns långt in i bukten

I Perast står en person vid namn Matija Zmajevic staty. Han utmärkte sig vid kriget mot svenskar 1714 i Slaget vid Hangö udd (Gangut på ryska). 

Matija Zmajević var ​​amiral för den ryska Östersjöflottan och tsar Peter den stores skeppsbyggare.