Väderöarna

Tunnbad på Väderöarna

På måndagen var det så dags för en ny resa. Vi åkte till Väderöarna för att äta gott och bada i tunna.

En del av oss vågade också bada i havet. Till dem hörde inte jag.

Klockan tolv avgick båten, Plogjärnet från Hamburgsund med Hans, Gunilla, Janne, Rose-Marie, Åse och jag till Väderöarnas västra hamn. En halvtimme senare hälsade oss Åsa välkomna och tilldelade oss våra rum namngivna efter lotsar som bott och verkat på öarna. JR, Bernard och Gabriel.

Längst ut på bryggan finns Plogjärnet

Vi flyttade snabbt in i våra rum. Snabbt därför att det serverades lunch direkt och vi var hungriga. Lunchmenyn bestod av antingen fiskpudding eller fläskkarré. Alla utom jag valde fiskpuddingen. Vi blev alla nöjda. Efter en kort funderare blev det öl resp vin till maten.

Alla nöjda och glada

Efter lunchen företog vi så en vandring på Norra Väderön som Värdshusön heter. Väderöarna består av 360 öar faktiskt. Landskapet är inte plan så Åse följde bara med en bit till en äng intill en damm. Seadan vände hon för att promenera i hamnområdet och slutligen sätta sig på Värdshusets södra altan och njuta i solen. Där fick hon så småningom sällskap av två andra gäster på ön som kom i samma båt som vi, Göran och Monika.

Vi andra fortsatte att utforska ön. Vi fick klättra upp och klättra ner i bergen och vi uppskattade de fantastiskt fina vyer vi såg.

Här stannade Åse

i det som kallades grottan stannade vi och njöt av skyddet från den ganska kyliga vinden på omkring 7-8 m/s. Vi kollade växter, bl.a. blåsippaor, och filosoferade över skalgrus och fortsatte så småningom vidare upp för leden via välbyggda trätrappor.

Hans hittade en gunga att vila och leka i

Mycket klättring var det och Janne kämpade med sina onda ben.

Några av 360 öar

Vi stannade ofta och såg ut mot horisonten

Vi kom tillbaka till värsdhuset och jag hämtade Åse. Vi hittade en solig plats liten bit från värdshuset där vi kunde med att dricka vår medhavda öl. Gunilla och Rose-Marie försvann under tiden någon annanstans. Men klockan fyra var tunnorna uppvärmda till 38° och vi bad sugna. Lite dusch, lite bastu och sedan i tunnan.

Vi beställde öl och drinkar och njöt

Rose-Marie och Janne badade i havet. Tokstollar!

Det blev länge vi satt i tunnan. Kanske en och en halv timme. Tröttheten kom smygande på oss. Lite vila innan middag fick det bli.
Middagen serverades klockan 19.
Strax innan det var dags att äta bjöd Janne och Rose-Marie på rosé och tilltugg.
På middagen serverades torskrygg som huvudrätt och den var fin, men ännu godare var räkcocktailen med chili och danskt rågbröd till förrätt. Bara så god.
Vi bestämde oss för lite olika desserter efteråt också. Irish coffee för min och Åses del. Jag tror att Janne också drack en sådan medan de andra åt Tiramisu resp. något chokladigt.

I väntan på förrätten

Framåt 10 samlades vi på rum Bernhard och pratade till sent på kvällen. Först att ge upp var jag.

Nästa dag vaknade jag ganska tidigt och fick se en fantastiskt fin soluppgång. Jag tog foto, men där syns mest skitiga fönsterrutor så de lägger jag inte med här. Frukosten var rikligt tilltagen med alla de saker man förväntar sig och lite till.

Havstruten Niklas var nyfiken på vår frukost
och tittade in genom fönstret

Ännu hade vi ju inte gått upp till lotsutkiken. Det fick bli i väntan på båten som skulle ta oos hem klockan elva.

Vägen till utkiken går uppåt på en smal stig

Åse kämpade med trappor och ojämnheter

Vid rätt gavel blåste det mindre

Belöningen en fin utsikt

Klockan elva kom båten och lastade av nya gäster och förnödenheter. Även tomma sopkärl lastades av innan vi kunde ge oss av hemåt.

Till slut kom så båten

När vi kom till Hamburgsund gick vi en promenad där för att se på ett bostadsprojekt de hållt på några år. Hus som ligger intill grävda kanaler så att alla har båtplats och dessutom fin utsikt mot havet. Men det kanske jag skriver om en anna dag för jag tog inga bilder där.

Hemma igen

Från +23° till +4°

Temperaturen sjönk med 19° på 3,5 timmar. dessutom regnigt och riktigt blåsigt. det var inte särskilt skönt att komma hem till detta vädret. Jag längtar redan tillbaka. 

Avresa

Vi lämnade huset klockan 9 ungefär efter att tömt sopor, lämnat två citroner en öl och en vattenflaska till grannarna. Vädret som vanligt härligt. 

Morgonen ägnade vi den sista packningen och slänga sopor. Inte bara sopor förresten. När jag varit iväg en vända med sopor meddelar Åse att jag glömt badrumspåsen. Hon lär ha sagt den står vid dörren. Jag går in i badrummet och ser påsen hänga på en skåpdörr. Hängde den själv där igår. Reflekterar inte över detta som vanligt och går de 500 meterna till sopkärlet. Väl tillbaka möts jag av Åse. Du tog ju all tvål och schampo!!! Va! Skit också!

Gjort är gjort och väskorna blir mindre tunga i alla fall. Plus också för ytterligare steg för min del.

På flygplatsen

Bilen vi hyrt lämnades smidigt. Lite strul med byte av gate och en timmes försening på avgång. Motvind från Götborg pus mycket trafik på Malaga flygplats. Hemma endast en halvtimme sen. Medvind. Lite turbulens vid start, mera vid landning.

Vi kom hem till bedrövligt väder, tyvärr. Längtar tillbaka.

Som tack för perfekt skötsel av hus och blommor bjöd vi Frida på middag på Singhai Thai.

Vardagen tar över.

Packning och lyxmåltid i centrum

Packning

Denna underbart fina dag med sol och värme från molnfri himmel använde vi till att packa. ja inte hela dagen men en stor del. Det blev lite skidor också. Norge vann båda skidskyttestafetterna så det var ju misslyckat, men i sprinten lyckades vi komma före. Tack Stina! Är så himla tråkigt med denna norska dominans och överlägsenhet. 

Satt en stund i skuggan i trädgården och lyssnade på Johan Glans. Riktigt roligt. Hans Skandinaviska turné. Skrattade högt flera gånger så att Åse undrade vad jag höll på med. Hon lyssnade på en annan bok. 

St. Patricks's Day

Glad ölförsäljare i typisk hatt

Typiskt öltält

Det var firande inne i Torremolinos. Öltält, musik och mycket folk. Vi gick runt en stund och bara njöt. Snart var det dags för mat. EN mexikanskt restaurang fick "bjuda" på avskedsmiddagen. 

Utsikt från restaurangen

Vi bestämde oss för både förrätt eller starters, som de kallar det här. Sedan var vi båda sugna på svärdfisken efter att sett Thomas mat i Nerja. Och det var så gott som vi förväntat oss. 

Bredvid oss kom två damer och satte sig för en öl. De var väldigt social och hade nog druckit några öl i tältet också. Inte för många, säkert bara lagom. De var nyfikna på oss och vi hade trevligt samtal. Åse och jag var överens om att de kom från USA på accenten, em tji fick vi. En av dem. hon med bredast "amerikanska" var från norra Irland och den andre från Newcastle. Men de bodde i Benalmadema. När vi fick maten och de kände doften blev de så sugna så de beställde också mat. Svärdfisk! Vi propagerade en del för den. Vi avslutade dagen till ära med Irish Coffee! Ja, Åse hade Orange Coffee istället. Cointreau istället för whisky.

Promenad

Det blev lite kyligt på slutet så vi tog på oss tröjor. Det var precis när solen gått ner. Vi gick den vanliga vägen ner för trapporna med 10% lutning. Det kyliga försvann och promenaden blev som en ljummen sommarkväll i Sverige. Säkert 20°. 

Åse hittade äntligen ett par sandaler som hon ville ha. 

Varning för rullstolsburna

Kan inte tänka att det går att åka rullstol här

Nu återstod bara bussen hem och den kilometerlånga vandringen från busshållplatsen. Imorgon lämnar vi Spanien för denna gången. Med saknad, men ändå skönt att komma hem.

Vandring i vattenbrynet

Sand under fötterna

Idag kunde vi inte hålla oss längre. Vi tog med en handduk i ryggsäcken på väg mot Torremolinos.

Vi hade bestämt att gå nere vid vattnet och bada fötterna. Jag la ner badbyxorna också bara för i fall att.

Vissa vågor var högre och det lurade mig lite.

Härligt, härligt

Det var skönt att gå i vattenbrynet med Medelhavets 18-20° vatten sköljde över fötterna. Man fick vara försiktigt för bara en liten bit för långt så blev det halvmetern djupt med en gång. 

Det blev fina fotspår, men inte för all framtid

Vi gick ganska långt längs vattnet, men Åses höfter klarade inte det hela så bra. Uppe vid strandpromenaden finns fina avsköljningskranar som gör att man kan få bort sanden. Vi satt en stun i solen innan vi fortsatte framåt på den fina strandpromenadsgången. Här klarar sig Åse mycket bättre eftersom det är plant.

Här är en video som bevisar att vi badat lite av oss i Medelhavet. Är ni uppmärkasamma ser ni ett flygplan på väg in för landning.

I väntan på bussen

Lokalbussarna fungerar bra, men är ofta försenade. Ibland upp mot en kvart tjugo minuter. Vi vet numera varför. Inte bara parkeringskulturen, där man parkerar lite varstans och sätter på varningsblinkersen och blockerar vägen för bussen. Nej, den stora förseningsanledningen är pensionärer. Gamla ganska pigga äldre människor, ja betydligt äldre än oss, kommer i flock och skall på bussen. Inga pengar klara. Skall diskutera med busschauffören och varandra och hela världen kan man tro. Vi som är vana vid skolungar som kan låta rätt högt vid bussfärder förvånas över denna högljudda nivå. Att sitta längst fram är inget hinder för att ha en diskussion med någon som sitter mitt i bussen. Det kanske diskuteras viktiga saker på spanska, men det vet ju inte jag. Min spanska räcker inte till för det.
Idag var bussen 20 minuter sen. Där satt redan denna grupp av livsnjutare. Ingen chans för busschaufören att köra in den tiden. Ibland verkar det som han/hon har den ambitionen.

Medan vi väntade idag kom en trevlig liten dam och satte sig bredvid oss i busskuren. Hon undrade lite om bussarna och lite om Torremolinos i allmänhet. Vi kom att prata ända tills bussen kom. Då gick tanten vidare. Det visade sig att hon var på rekognoseringstur. Detta var andra dagen för henne. Hon bodde i Toronto, men var ursprungligen från Columbia. Vi förklarade om Torremolinos och jag undrade över hennes spanska kontr spanjorernas spanska. Hon trodde vi var britter pga av vår engelska accent.... Kändes lite smickrande. När hon hörde vi var från Sverige blev hon konfunderade. Man kan säga att hennes uppfattning om svenskar var lite schablonisk. Hon trodde alla svenskar var ljushåriga och blåögda och att vi hade arktiskt klimat. När vi berättade om vädret hemma sa hon att det var ju precis som i Toronto. Hon och hennes man hade länge velat åka till Spanien. Hennes man hade tyvärr dött för 3-4 år sedan, men han hade sagt att han tyckte att hon skulle åka. Nu var hon i Torremolinos. Hon hade förresten även bott i Tyskland och där föddes ett av hennes barn.

Hade nog varit kula att prata ännu mera med denna lilla columbiansk-kanadensare.

Buffé Asiel

På vägen hem stannade vi så nära Buffé Asiel vi kunde. Det visade sig vara ett Mr Johansson stuk över denna restaurang, fast billigare. Dessutom lite mera sortiment från havet. Kokta och okokta räkor, kammusslor, någon slags mindre mussla som folk tog massor av och fick stekta.
Jag gjorde ju bort mig totalt. Jag tog lite fisk och lite grönsaker, kammusslur och öste över lite sås.
Vad händer då när jag lämnar fram? Jo No,no no, No sauce. Han vägrade steka upp min mat.
Jag ville inte äta fisk och musslor råa. Ville inte slänga maten så det blev en ny tallrik dit jag plockade över det som gick. Det blev bra till slut. Åse prövade räkorna. Stora räkor. De blev uppstekta med skalet på och smakade bra. Vi åt tills vi nästan sprack.
Efterrättsbuffén hade ett chokladtorn. Man tog med en slev och hällde över sin rätt. Glass i mitt fall. Det blev alldeles för mycket choklad märkte jag. Den stelnade och blev hård och var riktigt chokladig om ni förstår vad jag menar.

blev ett varv först för att kolla in

Hela buffén kostade 300 kr för oss två inklusive var sin cerveza grande.

Efter att ätit gick vi hem och slappade i trädgården och när vi inte stod ut med värmen gick vi in.
Imorgon är sista dagen

Sierra Nevadas snöklädda toppar syntes ovanligt klart idag.

De är långt borta. Ca 2-3 timmar med bil

Torremolinos igen

Några timmar i Torremolinos igen

På väg mot bussen

Idag blev det en lite shoppingrunda i Torremolinos, som förresten betyder Kvarntornet. Inte för att vi sett varken någon kvarn eller något torn, men det har det säkert funnits en gång i tiden. Det blev flera torg i centrum och paradgatorna ner mot stranden. Diverse prylar inköptes. Små presenter till barnbarnen och kläder till Åses mamma och en ny keps till mig. Bl.a. Jo en födelsedagspresent till Siri blev det också. Hon fyller ju år den 25 april. 

Den nya kepsen

Beträffande kepsen så glöde jag min gamla i huset idag och Åse bekymrade sig om att jag skulle klara solen i flera timmar så hon hittade denna tjusiga huvudbonad. Den är riktigt bra faktiskt och blir svår konkurent till den gamla.

Helado

Ganska snart behövde vi energitillskott och glassen lockade liksom kaffe. Numera letar vi inte soliga platser, snarare skuggiga eller halvskuggiga. På Plaza de la Nagulera i hörnet mot Calle San Miguel stannade vi och avnjöt café  americano resp. café con leche. Två stora kulor San Miguel Helado fullbordade energiintaget. 

Vandringen gick vidare nerför alla trapporna till havsnivå. Såg en skylt med en rullstol på och varningen 10% lutning. Lutningen består mestadels av trappor. Inte helt lätt för rullstolförare att ta sig ner där. Upp torde vara omöjligt.

Åse försvann en stund men här kommer hon
med påse i handen...

Bad

Många fler badar för varje dag. Troligen är vattentemperaturen nu ca 20°. Jag var väldigt lockad att gå i vattenbrynet, men så blev det inte idag. När man kollar folk och skeende i lugn och ro på tidlösa vandringar finns det mycket att förundras över. Hotellgästerna som ligger och solar ett par meter upp innanför glasstaket, Manliga övre medelålders män som ogenerat exponerar sina kulmagar, Brunbrända personer av båda kön med massor av tatueringar. Man ser också vilka människor som just börjat sin solsemester lysande bländvita, personer som legat alldeles för länge i solen och man anar en bedrövlig kommande natt. JA soldyrkare finns det gott om. Åse och jag är mera försiktiga. Det blir promenad i solen och vila i skuggan.

Enkel lunch

Vi har ju varit på många trevliga och bra restauranger. Sällan två gånger på samma, men idag sökte vi upp Canto del agua igen. Med utsikt över Medelhavet och en öl resp. ett glas vin, stora toast med massor av ruckola, räkor eller kyckling och annat gott njöt vi en stund i halvskuggan. Temperaturen i skuggan 24° enligt uppgift vi såg. Mycket varmare i solen. 

Min spanska är ju inte så bra, men jag lär mig nya ord hela tiden. Ett ord jag trodde mig snappat upp vid glasscafét tidigare var liten. Två fransmän bredvid beställde cerveza pinta. De fick små öl. Åtminstone jämfört med britten på andra sidan vars öl var gigantisk.

Jag beställde våra bruchetas, vin och öl då Åse var på toaletten. Daggs att använda de nya kunskaperna. tyckte jag. Så jag beställde cerveza pinta. Stolt berättade jag för min språkbegåvade fru min beställning. (skratt). Liten heter pequeño, undrar vad du får? "Självklart en liten öl" säger jag säker.

Det blev en stor öl tillsammans med de rostade brödmackorna. Inte blev jag ledsen, trots att två goda föresatser spruckit. Pinta kan närmast översättas med det engelska ordet pint. 

Mera fåglar och en växt

En av de trevliga sakerna med att vara i nya miljöer är ju att kolla på djur- och växtliv. Vi har sett mycket vårblommor vi känner igen blomma och blomma över. Vi har sett gåsgam i bergen och småfåglar vi inte känner igen. Vi känner inte igen så många fåglar. Någon rovfågel kretsar över oss varje dag på väg till bussen. Europas enda papegoja munkparakiten har vi berättat om. massor av blommande träd, Akasior, mimosa, gurkört, baldresbrå, smörblommeliknande blommor. Fikusr stora som tallar eller granar, 10 meter höga rumsgranar, som egentligen är en tall och mycket mer.

Svarthuvad buskskvätta, tror vi

Munkparakit

En jättepapegojblomma ser det ut som. Säkert 2 meter hög.
Inte den vanliga strelitzan i alla fall

Alhaurin de la Torres och Alhaurin grande

Rondellrunda

Eftersom Åse gick för mycket igår bestämde vi att åka vår Rondell-safari idag. Vi har sett så många fina rondeller att vi tyckte det skulle vara roligt att fotografera en del. Färden gick genom Churriana mot Alhaurin de la Torre. Vi parkerade en bit ifrån rondellerna och gick till bra fotoläge. 

Vädret varmt men blåsigt.

I Alhaurin fanss många fina rondeller

Vid första eller andra stoppet hittade vi en liten park med mycket olika träd och växter. Givetvis tog vi en promenad i den parken. Det var vi inte ensamma om. Det gjorde även en skolklass, troligen elver i tidig högstadieålder. Vi konstaterade att svenska och spanska elever beter sig väldigt lika ute på exkursion. En del lyssnade på musik i sina telefoner och smög lite grand med det för sin lärare. Andra fotade träden och verkade intresserade. En del bara skrattade och pratade. Men helt oskyldigt. Läraren såg också nöjd ut.

Väldigt många rondeller hade fontäner av olika slag

Vid en annan rondell hittade vi en orientalisk trädgård. Mycket blommor och växter och orientalisk stil på byggnader och broar. Där fick vi också en skön promenad.

Åse kliver över bron

När vi fotograferat 10-12 rondeller körde vi vidare till Alhaurin grande. Den ligger ca 10 km bort. Det är två olika städer. Grande har varit den största, men är på väg att bli minst av de två.

Där kollade vi folklivet och letade efter ett café. Eller rättare sagt letade vi parkering. När vi väl funnit en sådan fanns det café i närheten. Det blev en kaffe och en smarrig kaka där. 

Åse njuter av skuggan, kakan och kaffet

Jag gick på toaletten medan Åse stannade för att betala. När jag var borta upptäckte Åse en parkeringsvakt som skrev upp vår bil och fotade nummerplåten. Hon kunde inte lämna cafét för det hade ju sett ut som om hon smet från notan. När jag kom och Åse gjort mig uppmärksam på parkeringsvakten fick jag bråttom. Med gester och annat försökte jag urskulda mig och fråga varför jag inte fick parkera där. Ticket var det enda han kunde säga och pekade 50 meter bort på en automat jag inte sett. Jag sprang dit för att betala. Det var billigt endast 0,30€/30 minuter. Men jag upptäckte då att automaten bara tog mynt och det hade jag inte. jag sprang tillbaka till Åse och urskuldade mig på vägen med "get money, sorry!" Han sa inget. 1€ stoppade jag sedan i automaten och med glad min satte jag biljetten i framrutan. Tyvärr hade vakten försvunnit så han såg aldrig detta. 

Det fanns ingen lapp på rutan så kanske klarade vi oss. Annars får vi väl reda på bötesbeloppet via hyrbilsfirman. 

Vi kunde i alla fall inte med att köra därifrån direkt. Vi gick en kort tur i centrum, men konstaterade att det inte var så trevligt att gå där. 

Paddeltennis

Jag glömde ju berätta att Alhaurin de la torre blivit utsedd till Europas sportcity för 2015. Vi såg massor av paddel banor, minst 11, och en träningsplan för fotboll och ett stadium samt vanliga tennisbanor. Staden hade också 2015 varit etappmål för en stor cykeltävling. Efter kontroll vet jag att det faktiskt bara bor 37000 personer där. Anläggningarna var nog dimensionerade för fler. Men staden växte. Populärt ställe att bo på för många som jobbar i Málaga. 

Staden grundades någon gång på 1000-talet och har haft, kanske har, minnesmärken från både rommarska riket och morernas bosättningar.

Här kommer en rondell till:

Benalmadena - Torremolinos

Strandpromenad igen

Ytterligare en dag med en lång strandpromenad. Vi startade med bussen 10:20 och åkte till hållplatsen Montemar som ligger på gränsen mellan Belalmadena och Torremolinos. Gränsövergången märks liksom inte mer än att längs strandpromenaden kommer en skylt där det står att Torremolinos börjar.

Bussen stannade vid den gröna pilen. Sedan gick vi till hamnen och vände. Batteriet i min klocka tog slut vid den röda kvadraten. Då hade vi ca 500 m kvar till busshållplatsen.

Vi lämnade Svens begagnade sprutor på en Pharmacia. De hade ingen speciell mottagning för begagnade sprutor utan de slängde i samma sopor som vi skulle gjort. Vi tyckte ändå att det var bättre att de tog hand om dem. 

Tempot i promenaden var inte så stort. det är mycket liv och rörelse att titta på. Sedan var det varmt också. Vi gick mest i skuggan för att inte bli för varma.

Vi hittade också en restaurang där man kunde sitta i skuggan och fylla på vätskeförrådet. Det blev en varm macka också.

Det blir fler och fler solkydd på stranden.
Överallt målas och tvättas det. Ändå tycker vi att säsongen har
börjat, men det tycker inte turistföretagen

Panoramabild från hamnpiren mot Torremolinos

Vi tittade i en del affärer och inhandlade bl.a. en mobil att ha i uterummet hemma. Annars bara njöt vi av livet. Efter fyra timmar i mestadels sol tyckte vi att det var dags att ta bussen hem.

Middag

Hemma tittade vi på TV när Hanna Öberg blev världsmästare och Brorsson sexa. Sedan var det dags att laga middag. Vi hade köpt några marinerade fläskfilé bitar och åt detta med sallad och kokt potatis. Smakade förträffligt.

Lite oliver, jordgubbar har vi också

Stekning pågår. Var god tala högt.
Fläkten låter som ett reaplan

I morgon blir en mera stillsam dag. Vi gick för mycket eller för fort eller med för få pauser idag. Åse behöver vila sin höft, sin fot och ryggen. Hon gick som en stel gammal gumma ikväll. 

Nerja

Träff med Bosse och Anita i Nerja

Vi vaknade upp till den varmaste dagen hittills under vår månadslånga Spanienresa. Solen värmde från molnfri himmel och luften stod stilla. En härlig dag alltså.

Redan klockan 11 anlände vi till Nerja. Parkerade i Parkeringshuset Balcón de Europa under Plaza España. 

Åse blickar ut över Medelhavet strax innan fikat

Satte oss på ett café och tog var sin kaffe i väntan på Bosse och Anita. Snart nog såg vi dem promenera ut mot Balcón de Europa i makligt tempo. Men de var inte ensamma. Med dem kom Anita syster och man Monika och Thomas. 

Här kommer de

Det blev mera fika tillsammans innan det blev för varmt i solen där vi satt. 

Våra erfarenheter av Spanien så långt utbyttes

Rundvandring längs de smala gatorna i Nerja ledde oss så småningom till en restaurang med en härlig balkong ut mot strand och hav. Här blev det lunch. Vi beställde i stort sett olika saker allihopa. Anita blev lite besviken på fisksoppan, som innehöll det mesta från havet utom fisk. Men ett byte med Bosses räkcoktail gjorde susen. Thomas svärdfisk såg läcker ut. Smakade nästan mer som kött än fisk fick vi höra. Åses laxsallad innehöll inte så mycket lax, men var till stor belåtenhet. Monika och jag åt båda jabon de melón och det smakade fint. 

Snäll kypare hjälpte oss med bilden

En bild skickades till Thomas Ericsson för att
visa att vi styrketränade

Efter lunchen följde Åse och jag sällskapet till bussen mot Almuñécar. Vi tänkte köpa glass, men det fanns inga glassbutiker den vid hållplatsen.

Vi skildes åt och Åse och jag gick åter till centrum. Vi tog en annan väg som efter lång sträcka visade vara en återvändsgränd. Det gjorde inget för vi fick se an anna fin del av Nerja.

Lite vila innan vi fick traska tillbaka

Snart var vi emellertid i centrum igen. Då blev det glass. Dessutom spelade någon musiker fiol på torget. Vi konstaterade att vi har det bra. 

Här hade Ernest Hemmingway sin vinterbostad

Balcón de Europa från annat håll en vanligt

Musik under glassförtäring

Vid fyra-femtiden var vi hemma igen bara för att åka och snabbhandla. Ytterligare en bra dag läggs till handlingarna.