Vandring i vattenbrynet

Sand under fötterna

Idag kunde vi inte hålla oss längre. Vi tog med en handduk i ryggsäcken på väg mot Torremolinos.

Vi hade bestämt att gå nere vid vattnet och bada fötterna. Jag la ner badbyxorna också bara för i fall att.

Vissa vågor var högre och det lurade mig lite.

Härligt, härligt

Det var skönt att gå i vattenbrynet med Medelhavets 18-20° vatten sköljde över fötterna. Man fick vara försiktigt för bara en liten bit för långt så blev det halvmetern djupt med en gång. 

Det blev fina fotspår, men inte för all framtid

Vi gick ganska långt längs vattnet, men Åses höfter klarade inte det hela så bra. Uppe vid strandpromenaden finns fina avsköljningskranar som gör att man kan få bort sanden. Vi satt en stun i solen innan vi fortsatte framåt på den fina strandpromenadsgången. Här klarar sig Åse mycket bättre eftersom det är plant.

Här är en video som bevisar att vi badat lite av oss i Medelhavet. Är ni uppmärkasamma ser ni ett flygplan på väg in för landning.

I väntan på bussen

Lokalbussarna fungerar bra, men är ofta försenade. Ibland upp mot en kvart tjugo minuter. Vi vet numera varför. Inte bara parkeringskulturen, där man parkerar lite varstans och sätter på varningsblinkersen och blockerar vägen för bussen. Nej, den stora förseningsanledningen är pensionärer. Gamla ganska pigga äldre människor, ja betydligt äldre än oss, kommer i flock och skall på bussen. Inga pengar klara. Skall diskutera med busschauffören och varandra och hela världen kan man tro. Vi som är vana vid skolungar som kan låta rätt högt vid bussfärder förvånas över denna högljudda nivå. Att sitta längst fram är inget hinder för att ha en diskussion med någon som sitter mitt i bussen. Det kanske diskuteras viktiga saker på spanska, men det vet ju inte jag. Min spanska räcker inte till för det.
Idag var bussen 20 minuter sen. Där satt redan denna grupp av livsnjutare. Ingen chans för busschaufören att köra in den tiden. Ibland verkar det som han/hon har den ambitionen.

Medan vi väntade idag kom en trevlig liten dam och satte sig bredvid oss i busskuren. Hon undrade lite om bussarna och lite om Torremolinos i allmänhet. Vi kom att prata ända tills bussen kom. Då gick tanten vidare. Det visade sig att hon var på rekognoseringstur. Detta var andra dagen för henne. Hon bodde i Toronto, men var ursprungligen från Columbia. Vi förklarade om Torremolinos och jag undrade över hennes spanska kontr spanjorernas spanska. Hon trodde vi var britter pga av vår engelska accent.... Kändes lite smickrande. När hon hörde vi var från Sverige blev hon konfunderade. Man kan säga att hennes uppfattning om svenskar var lite schablonisk. Hon trodde alla svenskar var ljushåriga och blåögda och att vi hade arktiskt klimat. När vi berättade om vädret hemma sa hon att det var ju precis som i Toronto. Hon och hennes man hade länge velat åka till Spanien. Hennes man hade tyvärr dött för 3-4 år sedan, men han hade sagt att han tyckte att hon skulle åka. Nu var hon i Torremolinos. Hon hade förresten även bott i Tyskland och där föddes ett av hennes barn.

Hade nog varit kula att prata ännu mera med denna lilla columbiansk-kanadensare.

Buffé Asiel

På vägen hem stannade vi så nära Buffé Asiel vi kunde. Det visade sig vara ett Mr Johansson stuk över denna restaurang, fast billigare. Dessutom lite mera sortiment från havet. Kokta och okokta räkor, kammusslor, någon slags mindre mussla som folk tog massor av och fick stekta.
Jag gjorde ju bort mig totalt. Jag tog lite fisk och lite grönsaker, kammusslur och öste över lite sås.
Vad händer då när jag lämnar fram? Jo No,no no, No sauce. Han vägrade steka upp min mat.
Jag ville inte äta fisk och musslor råa. Ville inte slänga maten så det blev en ny tallrik dit jag plockade över det som gick. Det blev bra till slut. Åse prövade räkorna. Stora räkor. De blev uppstekta med skalet på och smakade bra. Vi åt tills vi nästan sprack.
Efterrättsbuffén hade ett chokladtorn. Man tog med en slev och hällde över sin rätt. Glass i mitt fall. Det blev alldeles för mycket choklad märkte jag. Den stelnade och blev hård och var riktigt chokladig om ni förstår vad jag menar.

blev ett varv först för att kolla in

Hela buffén kostade 300 kr för oss två inklusive var sin cerveza grande.

Efter att ätit gick vi hem och slappade i trädgården och när vi inte stod ut med värmen gick vi in.
Imorgon är sista dagen

Sierra Nevadas snöklädda toppar syntes ovanligt klart idag.

De är långt borta. Ca 2-3 timmar med bil