Dagens rutt
 |
Dagens rutt |
Diamandi
Det var ingen tidig start idag. Bussen skulle inte gå förrän halv tio. Så en lugn frukost utan stress. Jo lite stress ändå för hotellet är stort och i matsalen skall alla äta mellan halv sju och halv nio. Det blir mycket väsen. Påminner lite om en skolmatsal med massor av barn, fast nu är det mest pensionärer från Sverige, Tyskland och Frankrike. Vårt rumsnummer indikerar många rum, 6015 bor vi på. Vi har haft tur för det är på bottenvåningen med två rum och fyra sängar, som jag skrev igår.
 |
Här är vårt rum |
 |
Rakt fram finns restaurangen |
 |
Åt andra hållet denna fina fontän |
Första stoppet kom efter ca 30 minuter, förutom att vi hade plockat upp Rizza, guiden. Det var en smyckegrosshandlare. Jättestora lokaler, introduktion på rätt bra svenska av en norrman och massor av smycken och försäljare. Åse kollade på en ring eftersom en försäljare envisades. Det var en billig sak i guld för omkring 5000 kr. Sista budet från försäljaren var 2500 kr. Fotoförbud förstås. Dyraste var en diamantring för ca hen halv miljon kronor. Fast vi hade 20% på allt och sedan var det förhandlingsbart. Vi kunde nog fått den för 250 000 kr.
Att komma ut vilket jag ville var inte det lättaste. Där vi kom in fick man inte gå ut. Dörren ut var liten och anonym och ledde ner minst en våning. Då kom vi till ett rum som sålde silver smycken. Fast enligt introducerande norrmannen hanterade de bara guld.
Här nere i källaren var priserna rimligare, men fortfarande ointressanta. Jag får erkänna att mycket av smycken var fantastiska arbeten och verkligen fina. Men sättet att sälja på irriterar mig. Jag ville ut! Åse är lite mer bekväm med situationen (och mer intresserad av att titta på smycken) men inte mycket.
Vi väntade tillsammans med de flesta andra resenärerna vid bussen, i solgasset, en lång stund innan vi kom iväg efter reseledarens schema.
Detta är väl en del av priset för att resan är relativt billig.
Matala
Nu gick färden vidare tvärs över ön till Matala. En liten by vid Libyska havet, som havet heter på södra sidan av Kreta. Här är en underbar havsvik och sandstrand. I byn levde hippies i på 60-talet. De bosatte sig i grottorna på västra sidan av viken. Man vårdar sin hippiehistoria och använder den för att få turister idag. Grottorna upptäcktes vara gamla romerska gravar. Då blev området hippiemänniskorna bortkörda. Vädret var fint och tid fanns efter lunchen där att bada. Men ingen i gänget visste att det var enmöjlighet. Lite dålig information kan man tycka. Det var i alla fall 22-23° i vattnet.
 |
Ett bearbetat olivträd i mitten av byn |
 |
I väntan på lunch |
 |
Trottoarkonst |
 |
Grottorna eller gravrummen |
 |
fantastisk badstrand |
 |
En av gravarna i berget. det var endast något över en meter från golv till tak |
Phaistos
Nästa sevärdhet var Phaistos. Det näst största av de gamla minoiska palatsen. Även detta flera tusen år gammalt. I nästan 2000 år varade denna civilisation. Palatset finns i två epoker. Båda förstörda av jordbävningar. Det sista inte återuppbyggt. Mycket fynd har man hittat här. Det mesta fanns på Arkeoligiska museet. Bland annat skivan med tecken som ännu inte är tolkade.Dessa ruiner var mer intressanta än Knossos, tyckte vi. Inga försök att återuppbygga delar som på Knossos. Bättre utsikt var det också. Vi kunde blicka ut mot the Holy mauntain Ida. Och där kunde vi se ingången till en grotta där de funnit krukor med unika målningar.
 |
En bougainvillea som växte upp i ett träd |
 |
Mycket av stenläggningen är bevarat |
 |
Åse filosoferar över den minoiska tiden |
 |
Fortfarande bedrivs forskning här |
 |
Raden till vänster är var processionsväg |
 |
Utsikt |
 |
Ida med grotta. Men den får man veta var den är för att se |
Hemma på hotellet igen
Vi hann vila lite innan vi åt vår middag klockan sju. En trevlig dag var slut.
PS Vi brukar vid måltiderna sätta oss vid olika människor för att kunna konversera. Vi har träffat folk från Göteborg, Henån, Halmstad, Kalmar, Bengtsfors och flera andra ställen. Trevliga människor allihopa.
Förresten hann jag med en kvällspromenad också och fotograferade en anna del av hotellet.
 |
50 meters bassäng och restaurang i kvällsbelysning |
Intressant att läsa och nere i Matala tror jag inte att vi kom när vi var på Kreta. När jag nu gick igenom våra bilder visar det sig att Rosen och jag har varit där två gånger 1979 och 2010. Dem sista resan var helt borta ur mitt minne. Ni verkar ha det riktigt gott och här hemma finns inte en endaste soltimme.
SvaraRadera