Hej då Palmanova och hej Myggenäs

Packning och ett sista bad

En sista frukost i matsalen, packning och vägning av bagage på rummet. Har ju köpt lite vin och faktiskt lite porslin, som väger en del. Men vi var inte i närheten. Åse kämpar med sin förkylning. Näsdroppar och hostmedicin som var rätt starka. Näsrsprayen var tydligen effektiv, men fick bara tas i tre dagar. Hostmedicinen dämpade också bra, men innehöll mycket herbas, örter,varför en lite allergimedicin behövdes för säkerhets skull. 

Åse klarad ju gårdagens middag galant, men det tog en del på krafterna. Hon var i alla fall med nere och åt frukost och jag behövde inte "smuggla" upp till henne. 

Hade nog inte behövt "smuggla" om jag frågat, men lever numera efter en reklamslogan jag sett:
Don't ask for permission - ask for forgiveness after. Fråga inte! Be om ursäkt!

Åse hade ju på kvällen hoppats på att ta ett sista bad på stranden i det riktigt salta vattnet, men det blev inget med det, tyvärr. Däremot gick vi övriga tre ner och tog ett dopp. Ja, jag var i tre gånger i snabb följd, bara torkade av mig emellan. Jag gillar tydligen att bada när det är ca 26° i vattnet och sandstrand. 

Det hade jag egentligen glömt! Kanske jag badar på Tjörn nästa år 8om det blir 26° i vattnet alltså)

Utcheckning klockan 12 och resväskorna i bagagerummet. Lite häng med de andra i resegruppen i lobbyn innan jag tyckte det var dags att gå och äta en sista lunch. Vi blev 9 st som gick till den baren där de fyras gäng åt första Mallorcamåltiden. En öl för mig(det blev faktiskt två) och vatten för andra. Lite olika rätter men den lax-woken jag åt smakade mycket bra. På väg tillbaka hittade jag så äntligen en ny att att ta med hem. Ganska lik den andra semesterhatten.

Transferbussen till flygplatsen skulle komma klockan 15:35 och medan vi väntade på den först på en bänk utanför vårt hotell Globales Mimosa, sedan i lobbyn i en soffa spelade vi ett parti, ja ett halvt parti, dansk Yatzy. 

Åse har min gamla hatt eftersom jag köpt en ny. Hon gillade inte att ha den men erbjöd sig själv

På flygplatsen var det som vanligt långt att gå. Vi kom via incheckning och säkerhetskontroll ganska snabbt till vår gate. En omständlig passerin i gaten tog tid, men in i planet kom vi. Vi fick inte välja platser, men jag fick en kanonplats vid en nödutgång. Jätteplats för benen. Tyvärr fick jag inte se den vackra solnedgång, som de andra såg. Jag hade inget fönster att titta ut genom.

Landning i Zürich där vi skulle ha kort tid på oss att ta oss till Göteborgsplanet. Men avgången var försenad med ca 40-50 minuter. Vi fick allt snällt vänta.

Avgången blev 21:50

Att resa är att vänta...

Vi landade en timma efter utsatt tid. På flygplatsen hade Rose-Marie koll på transporten till bilen och de var där redan när vi lämnade terminalen. Bilfärden hem gick i lite omvägar då det var avstängt på stora delar av motorvägen för arbeten. Lite omvägar till Ödsmål också förstås efter som norra infarten till Stenungsund är bortrasad. Men det gick smidigt ändå. Klockan var nog nära två när vi lastade om till vår bil och vi var snart hemma i ett kallt hus. På med värmen, Åse i säng, jag packade upp det viktigaste och en lång resedag var slut. 

Idag vaknade jag och upptäckte att det regnat mycket och att det regnade och saknade värmen från Palmanova. Ja, inte den i solen mitt på dagen, men den på morgnar och kvällar. 

Blött, blött blött och lite småblåsigt

Sammanfattning

En helt ok resa med mycket positivt, lite negativt som 2 av 3 inhemska guider. Anna Maria var rörig och verkade inte ha någon röd tråd eller komma ihåg vad hon sagt alldeles nyss. Jesus sa inte mycket, Men Trine var väldigt duktig och vår reseledare var bra, kunnig och uppmärksam.

Mest negativt var ju att Åse i princip missade halva resan. Och nu hostar hon och mår lite sämre igen.

Vi får hoppas att hon är frisk i december då vi far till Barcelona. 

Hasta la Vista i december!

Hop on hop off i Palma de Mallorca

 En rundtur med buss och lite fika

Åse fick stanna hemma idag med 📒. Hostmedicin och näsdroppar hjälpte mycket, men än så länge är hon inte fit for fight. Men hon skall medicinera hårt och komma med på middagen ikväll. Den beskriver jag längre ner.

Dagen började med frukost som vanligt. Lite frukt och em macka smugglades upp till Åse. 

Janne, Rose-Marie och jag tog lokalbussen till Plaza Espana. Där köpte vi biljetter till Hop on hop off bussarna. 11€ för pensionär, annars 25€. Bra rabatt! 

Biljetterna köpte vi på samma ställe som man köper biljetter till Soller med det gamla tåget. Tala om köer till tåget alltså. Vilken tur att vi åkte i söndags. Annars hade det nog inte blivit av. 

Efter lite strul och dålig kartläsning hittade vi stopp 4, där vi skulle stiga på. Första bussen var full, 10 minuter senare kom nästa och där lyckades vi faktiskt få plats på övre däck.

Genom parken vid Plaza Espana. Ett dansande par förgyllde vår promenad

Gamla väderkvarnar från tiden då jordbrukare  och fiskare levde här

Det var inte bara en väderkvarn

Katedralen igen

Bussfärden fullbordad

Lunch i skuggan

Tanken var att vi skulle hoppa av där det fanns något intressant. I själva verket hoppade vi av med bara ett stopp kvar till utgångsplatsen. Det var inte så mycket att se. Vi hittade en skön plats att inta lunch på. I skuggan var en nödvändighet. Bruchetta med tomat och iberisk skinkaför ROse-Marie och mig. Janne beställde en baguette, som var i det närmaste likadan. Det var gott. 

Två stora Capuchinos beställdes och en cerveza grande. Man brukar få tämligen små ändå. Men icks så denna onsdag. Rejäla doningar av allt. Min öl var på 1 liter. 

Ölen gick ner men fick lite konsekvenser senare. Inga som inte kunde lösas på ett café

Janne gick direkt till station för att kolla lite på folk, medan Rose.Marie och jag vandrade i gamla stans smala gränder. jag slank in och köpte 6 st keramikfat till Åse. Jag vet hon ville ha sådana. Fat att servera t.ex. heta räkor i. Då förstår ni. På vägen hem köpte jag Arroz Bomba och paellakryddor också. 

Det blev 2 timmars siesta innan kvällens avslutningsmiddag. 19:30 blev vi upphämtade av en buss. Och Åse var så pass frisk att hon kunde följa med.

Vi kom till en fi restaurang i Palma som hette cellar Sa Premsa. Ett mycket trevligt ställe. Vi fick en typisk Malloricansk middag. Det innebar sju rätter av tapastyp. Jag kommer inte ihåg alla, men det var först oliver och skinka, ayoli hörde till liksom bröd. en variant av "pytt i panna" kan man säga fiskrätter en korvrätt, och till sist en mandelkaka med glass. Till detta rött eller vitt malloricanskt vin hur mycket vi ville. Herbaslikör till efterrätten och kaffe. Det sista var en eftergift till oss svenskar, som reseledare Carina fixat till. 

Mysigt värre

I glad förväntan

även från andra hållet

Nu återstår bara en natt och en låååång dag imorgon. Utcheckning vid 12. Pickup vid 15:35. 40 minuters byte i Zürich samt landning vid pass 23. 

En vingård

 En fin resa till en vingård

Denna dag gick färden till en vingård i Santa Maria. Och det är inte där man gör alla kryddor. Detta är en liten privat familjegård som heter cellar Ramanya. 

Det är resans finaste utflykt så här långt. Men inte för Åse! Med hosta, feber och förkylning orkade hon inget annat än att stanna hemma på hotellrummet. Det är tråkigt att vara sjuk hemma, men ännu tråkigare på ett hotellrum när man egentligen skall på vinprovning och annat skoj. Jag fick alltså lämna Åse hemma och och ge mig iväg själv. Här kommer min upplevelse som Åse missade.

Trasig buss eller och en utsikt

Bussen kom med en ny guide denna dag. Trine fra Norge, som visade sig både pratglad och kunnig. Dessutom rolig och med svar på tal när det behövdes. Hon var bra!

Fast resan kunde börjat bättre. I bussen fanns ett varningsljud som busschaffören inte fick stopp på. Mycket irriterande ljud. Guiden stressade också väldigt mycket av det. Hon pratade i alla fall oavbrutet i bussen om sevärdheter vi for förbi och vad vi skulle vara med om. Jag slutade lyssna ganska tidigt då öronen behövde vila. Varningsljudet fortsatte i minst 30 minuter innan bussen inte ville fungera med. Chauffören var förtvivlad och försökte byta buss, Men det gick inte. Till slut ringde han en kompis som ville höra hur det lät. Strax därefter kunde vi fortsätta färden med fungerande fordon. Vad var problemet? Jo en knapp eller strömbrytare som skulle slås till eller möjligtvis hade glappkontakt. Jag vet inte.

Vi hade under färden hunnit med ett stopp för att beskåda och fotgrafera en fin utsikt och ett slott eller fästning ovanför Palma. Vet ej riktigt vad det var men tog några bilder  så klart.

Utsikten

"slottet"

Vi kom snart fram till vår destination, Vingården cellar Ramanya. Det visade sig vara en mycket mysig vingård. Den sköttes av sonen Tony, medan mamma Madelen och pappa bodde kvar i huset och hjälpte till.

Vi fick se de stora rostfria behållarna dit vinet maldes och förvarades för fermentering. Tunnorna som vinet lagrades i och fick av guiden en initierad berättelse om hur allt gick till. I stora drag liksom.

Välkomstskylten

En underbar trädgård

Stålbehållarna av olika storlek. Just nu fyllda med årets sista skörd

Tunnorna för lagring av det röda vinet

Vi gick sedan runt i den fina trädgården och fick lära oss namn på lite olika växter. Därefter kom vi fram till ett imponerande museum. Familjen har samlat på och bevarat allt möjligt från förr och ställt upp det snyggt och prydligt. Inte ett dammkorn någonstans trots alla dessa saker.

Hjärtreva

Svärmors kudde. Hette något liknande på spanska

Smultronträd frukt

Näckrosvariant

Kvitten

Här ovan är några av alla växter. Fanns många fler. Dessutom hade man samlat på alla inhemska vinsorter som funnits på Mallorca. Annar var vinodlingarna nägra kilometer från gården. Det finns många olika sorter som odlats sen urminnes tider på ön. De fanns samlade som busker i ett hörn av trädgården, men också på en plansch vi fick se.

Finns några stycken

Här kommer ett axplock av bilder på några av de gamla föremålen. En dels så gamla som från 1600-talet.

Vattenhjul

Potter. Den stora för finare folk och gravida

Gammal trätunna av olivträ. Numera är det bara ek

Slagverktyg

Vagnar

En positivvagn

Cyklar för barn

Jag har bara tagit med ett axplock av alla saker här fanns. 

Mamman i huset demonstrerade hur man kallade till olika uppgifter med ett snäckskal. Den sista var att vi kallades till vinprovning.

Här blåser hon till vin och mat

Vi fick prova fyra olika slgs vin. Vitt, rosé, rött och ett porlande vin. Dessutom fick vi oliver, ayoli, och en slahgs köttskivor som jag glömt vad de hette. Senare kom grillat griskött, grillade kycklingspett och grillat lammkött som serverades med en sallad. Vitt vin först, sedan rosé till grisen och rött till lammet. 

Bubbelvinet serverades till en god efterrätt. 

Dessutom blev det sång av först mamman i huset, som också berättade en legend om häxor och levde väldigt med. Vår guide sjöng en spansk sång. Detta inspirerade Janne att sjunga en evert Taubevisa. Vi hade mycket trevligt.

Färden hem gick via ett köpcentrum där vi fick kaffe.

Väl hemma köpte jag medicin till Åse, nässpray och hostmedicin, lite dricka och en ceasarsallad med kyckling. 

Janne, Rose-Mrie och jag avslutade kvällen med att sitta på en bar och se Man U mot Galatasaray. Några öl och cosmopolitan fick baren sälja.

Paella på en Finca Son Maixella

 Buss till en Finca

Vi var tvungna att åka i en mindre buss till fincan, eftersom större bussar inte kom in. En finca är en kringbygd gård med en fin innergård och med egendom som man odlar. Ett jordbruk helt enkelt.

Denna finca drevs som hotell och restaurang. De hade bröllop där nästan varje lördag. 

Men vi gjorde två stopp på vägen till vårt mål. Det första var en plats med fin utsikt. Anledningen var att man kunde se huset där kungen bor ibland på sommaren. Ett hus som byggdes och ägdes av en, på Mallorca, känd konstnär en gång. Han skänkte huset till Palma stad, som sedan upplät den till kungen att bo i. Vi fick höra den historien fyra gånger av den första guiden Anna Maria och nu upprepade vår nya guide detta. Det går väl att laeva med även för en icke-monarkist. Längre upp i bergen till höger skall Juan Miro ha bott i 30 år med sin malloricanska fru.

Vi hade en fin utsikt

Nästa stopp var extrainlagt av vår nya guide. Gissa om han fick betalt för var och en av oss. Jag gissar i alla fall det. Med det sagt var det mycket fint konstglas som tillverkades och såldes där. Lafiore heter det och man har tillverkat artistiskt glas i över 300 år på platsen. Ursprungligen kommer företaget från Italien.

Vi fick se verksamheten i full gång. Det var faktiskt svalare i fabriken än utomhus.

Glaskannan in i ugnen

lite färdiga produkter

Vinkannor eller kanske kannor för olivolja

Det fanns faktiskt mycket som jag tyckte var fint. Hade lite lust att köpa några glas, men föll aldrig för frestelsen. Det gjorde däremot Åse. Hon köpte ett fat att riva vitlök på. Såg ut som ett tefat men hade piggar i mitten. Hon köpte också ett halsband och ett par örhängen.

Från Lafiore var det inte långt till vår finca Son Maixella. Där skulle vi få smaka på äkta spansk Sangria och lära oss att göra riktig paella. 

Vi började med sangrian. Den var väldigt god. Frisk och lagom söt. Det blev några glas för några av oss.

Att vi själva skulle göra paella var lite falsk reklam. Pga värmen var vi nog glada för det. Tre olika paellor tillverkades. Två på fisk och skaldjur och en lite större på griskött och kyckling. Paellajärnen stod uppställda på ett bord på gårdsplanen och vi fick följa processen hela vägen från stekning av grönsaker, kokning av proteinet till kryddning och inblandning av Arroz Bomba, det bästa riset för paella.

Grönsaker steks

Här har köttet kommit i

I skuggan under tak var alla på gång. Mest intresserade var Åse och Rose-Marie

I ett visst skede skulle det röras hela tiden. Då engagerades jag. Med stolthet fick jag stå och röra runt ganska länge. Jag fick dessutom smaka av. No more salt, sa jag. Jo sahon som kunde och mer salt blev det.

Bläckfisk och räkor kom i och till näst sist Arosta Bomba, riset. Sedan fick det absolut inte röras. Inkokningen tog ganska lång tid och vi smuttade på sangrian under tiden. Vi tittade också på träden. Här växte både Johannes bröd och valnötsträd. Johannes brödfröna användes bl.a för att väga guld. Därav kommer karat.

Proffsig kock

Nu har musslor och paprika också kommit i. Återstår att koka bort allt vätskan

Bordet är dukat. väntan i skuggan

Paellan smakade underbart. Riktigt gott. Jag åt bara av "min egen". Öl eller vin serverades till. Ölet kom i små flaskor utan etikett. Undrar om de bryggde själv. Det smakade gott i alla fall. Vi fick också kaffe, kaka och en likör, Herbas de Mallorca. 

Alla samlade vid matbordet

Blyblomma

Porten till gården omgiven av valnötsträd

Fält med mandelträd

Färden hem till hotellet gick i avslappningens tecken. En lite siesta på hotellrummet, mest för att ta hand om alla dagens foto för mig och lite sömn för förkylda Åse. hon klarade dagen bra och har mått hyfsat ända tills ikväll. Troligen ingen vinprovning för henne imorgon. Det är riktigt tråkigt, men inget vi kan göra något åt.

Janne, Rose-Marie och jag tog oss ner till stranden och där blev det tre snabba dopp. Väldigt skönt med bad i det salta varma vattnet (26°). Tillbaka till hotellrummet och en dusch och sedan middag.

Ytterligare en vistelsedag till ända. En bra dag idag igen om än med lite smolk i bägaren för ÅSes förkylning,