Resan hem

Frukost sedan 44 mil hem

Vi hade ju fint väder under tisdagen och onsdagen verkade inte bli sämre. Nu var ju detta en transportdag, men visst är det bra med härligt soligt väder även när man kör bil. Pauserna blir trevligare yill exempel.

Under gårdagskvällen tittade vi på EM-matchen mellan Sverige och Polen som slutade bra. Vi hade lånar en HDMI-kabel, men den var av för dålig kvalitet. Endast ljudet gick över till TVn. Det fick bli lietn skärm på datorn. Tyvärr var varken min 5G eller husets wifi tillräckligt bra. Det hackade rejält. Åtminstone i första halvlek. I andra gick vi över till Telias kanaler och då gick det bättre. 

I matchpausen klockan 22:00 kollade jag på solnedgången. Det var ljust väldigt länge. Märktes skillnad mot Tjörn tyckte vi. Visade sig skilja hela 6 minuter! 🤣

Klockan 22:00. Vindstilla och varmt. Frukosten serverades i huset där nere, där det också fanns en pool

Vi gav oss av ca 20 minuter över 9 nästa morgon. När vi checkade ut stod många veteranbilar på parkeringen. JAg skrev ju aldrig om dessa bilar i förra inlägget. Men när vi gick vår rundvandring med guiden var det trafikkaos genom Leksand. Varje tisdag samlades nämligen många fordon på en äng utanför och all kom körandes genom centrum. De kallar det Fordon och Termos, eller om det var tvärtom.

De var gamla bilar mestadels från 50-talet upp till 90-talet. Kände igen en gammal Ford Taunus t.ex.

Vi lämnade in våra nycklar och sa hej då till tjejerna i receptionen och tänkte ta en fin bild på alla bilarna.

Men just då körde de iväg. Det blev inte de bilder vi tänkt oss riktigt.

De 20-talet bilar där förarna bodde hos "oss" var norrmän. De utgjorde en bråkdel av alla bilar vi sett inne i Leksand

Här är anläggningen vi bodde på. Moskogens hotell & Restaurang

I denna stuga nr 29 bodde vi. Där fanns ett litet kök med vask, kylskåp och spis. Ganska rymligt. Ett bra boende för oss

Efter att bestämt att ta den kortaste vägen hem rullade vi på. Trafiken var gles. På en timme mötte vi kanske 3-4 bilar. Fin väg genom skog. Vägrenen kantad av lupiner. Vackert, ja, men att lupiner anses vara invasiva förstod vi nu. 

I en av byarna i Leksand hade de ett anslag om att det var en lupinfri by. De strävade efter ett lupinfritt Leksand. Lycka till!!!

Vi hade vaga idéer om att besöka Sandgrunn och Lars Lerins utställning där i Karlstad. Så där halvsugna var vi. Men vi var både kaffetörstig och kissnödig  lite innan. Det blev ett besök i Filipstad. Och det ångrar vi inte. Vi köpte kaffe på en Cirkel K station. De har gott kaffe i regel. Lite fika blev det också. 

Vi tig med oss fikat ut till en sjä i närheten. En kort promenad alltså. Sjön heter Daglösen.

Här hade vi en skön paus.

Vi hade båda för oss att Filipstad var en ganska ny stad. Är man osäker måste man fråga Gemeni. (Lättare än att googla). Vi hade fel! Filipstad fick stadsrättigheter redan 1611. Och namnet kommer efter hertig Karl Filip, son till Karl IX. 

Mellan Lersjön och Daglösen rinner en älv, Skillerälven. Den kallades förr för Sketälven eller Kloakälven. Desssa senare namn passar inte längre in. Området är vackert och vi gick en promenad längs denna slingrande älv i centrum av Filipstad. Anledningen var ju att vi ville hälsa på Nils Ferlin. Jag ville se om han var så mager om bena.. Vi hittade honom och jag tog ett litet kulturellt snack med honom.

Vi satt mest tysta tillsammans. Han sa inget. Var nog lite deppig.

Vi gick en bit till längs älven och träffade på en annan kulturpersonlighet. Han stod stilla, men någonstans tyckte jag mig höra honom sjunga glatt:

Jag var ung en gång för länge sen

En flottare med färg

Alla jäntor var som vax uti min famn

I alla torp i alla byar hade jag en liten vän

Ifrån Norderås till skiljet ner vid Berg

Nu funderar ni allt på vad han hette. Kolla i under bilden nedan så får ni svar.

 

Gunde Johansson

På vår färd genom Dalarna och Värmland passerade vi ju några orter där det ringde till i huvudet. Varför känner vi igen detta? Min Googleassistent i bilen var snabb att vi d många sådana platser kolla upp vilka kända personer som var förknippade med orten. Två sådana orter var Sågmyra och Dala Järna. Vansbro behövde vi inte kontrollera. Vi tog ingen simtur i Vanån.

Detta är vad Ginde och Nils ser från sina respektive platser.

Pausen i Filipstad blev nog en timme lång, minst. Med ny energi fortsatte vi resan hem och tog endast en kissepaus i Trestad Center. Ett underligt ställe med en sjabbig affär med lika sjabbiga toaletter. Som de hade mage att begära betalt för. Det fick de inte. Skall man betala får det faktiskt vara rent.


Därmed var denna lilla resa över. Och vi gillade den.

Hemma igen onsdag eftermiddag. Sedan blev det räkor på torsdag kväll

Hildasholm och en rundvandring i Leksand

Hildasholm

Stenhuset eller Hildasholm

Efter en god frukost begav vi oss av till Hildasholm. Vi köpte biljetter för visning i huset. Tanken var att se Ida-Lovisas utställning där. Man måste gå en guidad tur för att komma in överhuvudtaget. Där inne mötte en guide oss och rundvandringen kunde börja. Vi har haft bättre guider kan man väl säga, men helt bedrövlig var han inte. Vi fick reda på mycket om Axel Munthe och hans fru Hilda. Mycket prylar i huset fanns det och många var de kändisar som besökt huset. 

I detta hus bodde i princip bara Hilda medan maken Axel roade sig med andra  på Capri. 

Ida-Lovisas utställning, ja inte bara hennes för et var två andra konstnärer som också ställt ut, fick vi försöka se själva. Det var tydligt att guiden bara var irriterad på de saker som försvårade hans guidning.  Utställningsföremålen var integrerade i huset och utplacerade på strategiska ställen. 

Åse lyckades fotgrafera många av dem, kanske alla. 

Här är våt guide. På skrivbordet ligger ett litet kuvert och ett konstföremål står bredvid

Guiden berättade om sängen, men sa inget om det fina broderade "täcket" som Ida-Lovisa broderat och som fått namnet "följ det gula"

Imponerad av dyra föremål berättade vå ciceron om vapnet på tallrikarna och de dyra möblerna, men det lilla konstföremålet i form av ett paket cigaretter i textil höll han tyst om

Kudde med fågel

Brev av textil i en riktig skrivmaskin

Huset som sådant och mycket av historierna var intressanta. Lite kul att veta och ha sett. Trevligt var det också att gå i de olika trädgårdarna utanför. 

Medicinalträdgården

En annan trädgård vars namn jag glömt

Trappa ner till ytterligare en trädgård

Efter visningen bestämde vi oss för att åka och titta på ALfvén-huset. Det låg en bit utanför Leksand i en av de 90-talet byar som hör till kommunen. Byar med vackra hus och små gårdar och naturligtvis majstänger. Alfvén-huset var stängt. Vi tittade oss omkring istället utanför och det var vackert där.

Alfvén-huset

Baksidan med utsikt mot Österdalälven

En vacker majstång i byn intill

När vi nu kommit en bit på vägen mot Falun körde vi en bit till. Vi hade nämligen dagen innan förundrats över mängden luoiner längs vägen. Vi ville försöka avbilda dessa med våra kameror. Det var längre än vi trodde, men inte särskilt långt egentligen. Svårigheten var att hitta lämpligt ställe att stanna. 

Med fara för livet ställde jag mitt i vägbanan. Man ser ändå inte mängden av lupiner på ett rättvist sätt

I flera mil kantades vägrenen av dessa vackra, men invasiva blommor

Och visst är de vackra... men skall de få ta över från all annan vegetation?

Nu var det dags att hitta någonstans att äta lunch. Tillbaka mot Leksand alltså. Naturligtvis glömde jag att svänga av vid rätt ställe. Vi fick då se en liten anna sida av Leksand. Mitt i ett industriområde låg en förskola. Den verkade helt felplacerad. Vi gissade dock att det skulle byggas hus i det området, vilket vi senare fick bekräftat. Leksands kommun gör något så ovanligt som att börja med en förskola innan tomterna är byggda, istället för som På Tjörn och många andra ställen bygga hus och sedan förvånat konstatera att det behövs lite samhällsservice också.

Vi hittade i alla fall en restaurang. En kinesisk med riktigt gott käk.

Vi tyckte sedan att vi hade lite marginal för att även besöka Leksands Knäcke AB. Sagt och googlat så hittade vi en adress dit och där fanns förstås en butik. Det var en stor butik. Det blev lite knäckebröd inhandlat. Inte de stora billiga 5 kg lådorna med sandrasorterings knäcke. Nej det blev några färre kilo men av olika sorter.

Vi var inte ensamma i denna stora butik. De sålde lite av varje. Bl.a Klädesholmens sill

Kyrkbåt

På vägen tillbaka till vårt boende stannade vi till vid en rastplats med en kyrkbåt. I sådana båtar färdades folket från byarna förr till kyrkan i Sälen. 80 personer får plats och fullastad med människor väger den 2,5 ton. 

Vi vilade en och en halv timme i vårt hus.

Sedan var det dags för den guidning vi anmält oss till. Klockan fem skulle den börja och vara i 1 timme och 45 minuter. Vi infann oss i god tid och det hade guiden också gjort. Hom kom i Leksandsdräkt och var en riktig kulla från en av byarna i trakten. Även om numera egentligen bodde i Sollentuna. Hade också bott  25 år i Helsingborg visade det sig.

Det var en mycket trevlig och kunnig guide och vi fick lära oss mycket om Leksand och dess historia. Vi hade också massor av tillfälle att fråga och diskutera. Vi var nämligen de enda på rundvandringen.

Här ståt Thon-Lena och Åse

Om man gått en vandring i Leksand med guide skall man kunna namnet på en man som gjort mycket för bevarandet av det gamla och som ritat ett antal hus i Lekasnd. Gustaf Ankarcrona. Vi fick se mycket. Här kommer några bilder på lite av det.

Gästis

Sockenstugan

Kyrkan

Hopsamlade bevarade hus av olika typ och tid

Sveriges längsta majstång. Vid resningen varje år samlas 20 till 30 000 människor.
I leksand bor ca 16 000 invånare

Kvällen avslutade senaedan med en 3-0 seger över Polen.

Sundborn

Var välkomna, kära du, till Carl Larsson och hans fru

Vi startade dagen lite mjukt med frukost vid nio-tiden. Sedan avvaktade vi vädret lite grand samtidigt som vi planerade dagen. Vi kom fram till att dagens upplevelser skulle vara Carl Larsson huset eller Lilla Hyttnäs som det egentligen heter och Rättvik. 

Denna fina tavla hittade vi frukostlokalen

Vi hade ju läst på lite om båda och det ostadiga vädret gjorde att en lite längre biltur kanske var bra just denna dag. 

Vi började med Sundborn och Carl och Carin Larsson. Som vanligt får mannen mer uppmärksamhet än kvinnan i reklam och böcker, men Carin Larsson var lika kreativ eller mer än Carl. Dessutom hade hon uppenbarligen ansvaret för alla åtta barnen.

Sundborn är ett väldigt rogivande vackert samhälle

Om det nu hängde regn i luften så blåste det i alla fall inte

Carl och Carin Larssons hus

Promenad i den fina trädgårdsmiljön

Vi anslöt oss till en guidad tur på ca 45 minuter i huset. Carin Larssons hus egentligen för det var en bröllopsgåva från hennes familj. Till båda givetvis. Men det är Carin Larsson som mest har satt prägel på inredningen. Jag hade inte så stora förväntningar på att se detta. Har ju sett bilder från hemmet tidigare. Men verkligheten var annorlunda och bättre. Väl värt besöket och med en väldigt påläst och skicklig guide. Fotografering inomhus var inte tillåtet eftersom hemmet fortfarande används privat av medlemmar i släkten. 

Jag förundras lite över att någon vill bo där egentligen. Det får inte ändras utan skall ju vara klart för alla visningar under den säsomgen och lättstädat kan man inte påstå att där var. Men jag är ju ingen romantiker mer än praktiker, tror jag.

Efter denna fina upplevelse där vi faktiskt klarade oss från regnet eftersom det kom under visningen då vi var inomhus och slutade lagom till den var klar. Väl planerat!

Färden gick nu till Rättvik. Där tänkte vi att äta en enklare lunch, handla lite vin och öl med tilltugg inför kvällen, men också promenera ut på en av världens längsta insjöbryggor, Långbryggan. 

Det blev inbakad pizza med räkor. Kanske inte den bästa pizzan vi ätit

På vägen från Sundborn kom vi förresten förbi Lugnets stadion. Idrottsintresserad som vi är ville vi ta en snabb titt på anläggningen. Det blev ett kort på skidbackarna. Kanske mest för att jag är så fascinerad över att någon överhuvudtaget kan tänka sig att åka skidor i dem.

Stora ocj lilla backen

Efter lunch och handling gick vi vidare ut mot Långbryggan. Den var häftig. 628 meter lång brygga i trä. Spikrak och längst ut en liten konstgjord ö där det vid första bygget legat ett badhus.

Varje planka, nästan hade ingraverat ett namn eller företag. 500 kr hade det kostat och var en del av finansieringen när den byggdes om i början av 1990-talet. den första, som fick rivas, var klar 1897,

Den skapades som en förbindelse till Ångbåtsbryggan som pga det var långgrunt inte kunde komma närmare än den konstgjorda ö man också byggde. Kostanad för den första ca 25 000 kronor. Den nya kostade 2 908 706 kr. 

Vi börjar gå

Av någon anledning råkade bilden bli svart-vit. Men väldigt nöjd med bilden

Åse läser informationen om bryggan ute på den konstgjorda ön

Stilig äldre herre filosoferar över gågna tider på ångbåtens tilläggsplats

Innan vi gick ut på bryggan promenaerade vi också lite i Rättvik. Hade vi inte varit så mätta och vädret varit lite varmare hade vi nog prövat ortens egna glass, Rättviks glass. Men det gjorde vi int. Vi beundrade istället en skulptur icentrum, som jag inget vet om, men tyckte var fin.

Fiolspelande herrar bakom en fontän

Mitt emot tre dansande och spelande kvinnor

På väg till vårt boende i Moskogen valde vi en omväg genom Tällberg. Inga bilder blev tagna för vi hamnade mitt i ett asfalteringsarbete med lotsbil. Men vi njöt av de gamla fina husen och hela miljön där. Kanske blir det ett besök imorgon, men troligen upptar Hildasholm och Ida-Lovisa och Leksand hela vår tid. 

"Bröllopsresa" och turistdagar i Leksand med omgivningar

 Linköping

Fredagen den 4:e juli startade vi vår resa mot Linköping. Anledningen var bröllop mellan Katja Strandberg och Josef Gillsjö. 

Vi startade vid 10-tiden eller strax innan. Detta blev andra lite längre resan med den nya bilen. Den första var till midsommarfirande i Eslöv , vilket man kan läsa om i min vanliga blogg "I huve´t på en morfar"

Vi kvalde E6:an söderut via Göteborg och Jönköping och vidare längs Vätterns östra strand. Vi gjorde en paus  när vi kommit förbi Gränna och fikade på Gyllene Uttern. Ett av Sveriges äldsta, kanske det allra äldsta motell och cafe1 för bilresande. Byggt 1933. Först byggt som en ruin, senare utvecklat till något slottsliknande i samma gamla stil. Det var Ryttmästare Gyllensvaan som var framsynt den gången.

Visst ser det ut som om det vore flera hundra år gammalt

Utsikten mot Vättern och Visingsö var magnifik. Det hade nog den okända personen på bilden också upptäckt innan hans mobil b tog över intresset

Lite roligt var det att senare höra att Sven och Anita också haft Gyllene Uttern som rastställe i sin resa från Eslöv en timme tidigare. Sven förklarade det med att han en gång varit där på 50-talet med vår farmor och farfar. De var då också på väg mot Linköping för att besöka sin son, vår pappa, när han gick på seminariet där för att bli folkskollärare. 

Vi kom ordentligt fram till Hotel Scandic Väst där vi ganska omgående träffade Sven och Anita som bodde på samma hotell. Anita hade varit snäll och bokat bord på Oleary´s vid torget lagom till Em-matchen mellan Sverige och Danmark. 

Dit tog vi bussen, en resa på ca 15 minuter från hotellet. Lite strul och missförstånd med betalningen gjorde att vi faktiskt åkte gratis dit. Anita följde inte med själv. Fotbolls och pub-miljö intresset räckte inte riktigt till. 

På Oleary´s fanns det många skärmar och det var lätt att följa fotbollen. Hungern stillade vi med hamburgare och några öl. Matchen var ganska så intetsägande i spel och spänning. Det hände inte så mycket. Sven t.o.m. nickade till en stund i andra halvlek. 

Det viktigaste var att vi åt och drack gott och Sverige vann med 1 - 0.

Vi var inte ensamma i lokalen. Alla verkade följa matchen mer eller mindre

Största jublet i lokalen, kanske efter att Angeldahl gjort Sveriges mål, kom när Lina Hurtig byttes in i slutminuterna. Det gällde personerna vid bordet bredvid oss. Det var mycket tydligt att de hade någon koppling till Hurtig. Inte så konstigt kanske då hon spelade fyra år för klubben i stan. Kan ju varit närmare släkt också. Hon är ju gift med Lisa Hurtig och har två barn. 

På bussen hem betalade vi korrekt. Vi hade skaffat appen!

Bröllopsdagen

Efter en fin hotellfrukost med allt man ville ha gjorde vi oss i ordning för bröllopet. Mikael och Annette och Tove och Roger bodde också på vårt hotell. Vi samordnade den korta transporten till Mikaelskyrkan där vigseln skulle starta klockan elva. 

Sven skjutsade oss dit. Jag fick gå tillbaka då jag glömt bröllopspresenten. Sedan fick jag skjuts av Roger. Det var inte långt att gä, ca 5 minuter, men regnet hängde i luften.

I kyrkan blev det lite mingel och väntan, men snart satt vi i kyrkbänkarna långt fram. Prästen , som skötte vigseln, gjorde det på ett bra sätt och med lite humor. Josef var lugnet själv, åtminstone utåt. Katja hade väldigt svårt att stå still och var tvungen att viska till Josef ganska ofta. Hon verkade väldigt lycklig.

Första kyssen som man och hustru

Jag är gift med Josef!!! (foto Anette Smedemark)

Efter vigseln var det fest i lokalen bredvid, församlingshemmet. Det fanns i samma byggnad så vi behövde inte ge oss ut i regnet. Det var dukat, pyntat och klart för alla 85 gästerna. Katja hade nog jobbat natt och dag för att klippa, knyta och dekorera på olika sätt. Det såg mycket trevligt ut om än lite trångt. 

Toastmaster var en av Josefs två storebröder, Lukas och hans lillasyster Elsa. De var duktiga och verkade gilla sitt jobb. Många korta fina tal, sånger och danser. Även filmer och foton visades och musik spelades.

Katja är nyligen utexaminerad mellanstadielärare och Josef nästan klar programmerare. 

Det bjöds på buffé där det lär ha funnits lite olika saker bl.a rökt lax. Vårt bord kom sist i turordningen och fick nöja oss med att äta paj. Den var god, men vi fick senare äta oss mätta på tårta som det fanns rejält mycket av. För den av er som läser och inte har tillgång till Katja och Josefs bröllopsalbum finns här en länk Josef & Katja 2025. Varning! Det är mycket bilder. 😀

Klockan sex på kvällen åkte paret iväg med Roger som chaufför till ett SPA någonstans i Linköping. Åse och jag hjälpte till att städa. Det tog sin tid. Alla tygbitar som kastats på brudparet var statiska och svåra att sopa upp. Var skulle alla bord stå. Men det ordnade sig till slut. Under städningen körde jag också Mattias till hans mattekollo som han lite motvilligt varit tvungen att lämna.

Nygifta!!!!

Vi tog oss sedan till Stora torg och restauran SMAKsak. vi det var Sven, Mikael och jag med respektive! Anita hade bokat till 19:45, men vi kom inte dit förrän kvart över åtta. Det gick bra ändå. Vi förvarnade via mail. På plats kunde vi sitta utomhus under tak och med infravärme. Det blev en trevlig stund det med.

Fotot blev inte så bra. Därför i liten upplaga bara
för att visa hur vi satt

Mot Leksand

Nästa dag tog vi hej då av varandra vid frukosten. Vi skulle ju vidare till Leksand, de andra hem till sig. Plötsligt vid frkosten hör jag en skånsk röst säga "Jag tyckte väl att jag kände igen rösten". Där stod Pontus Rubin (tidigare Henriksson). de hade övernattat på samma hotell på väg mot hyrt hus i Stockholm. Semester med barnen Isak och Molly. Naturligtvis var fru Sandra Rubin också med. 

Ett sammanträffande verkligen. 

Familjen Rubin

Snart fortsatte vi mot Leksand. Redan i Motala stannade vi för att kika på Borenshults slusstrappa. Den var sevärd och vi hade turen att få se båtar slussa genom alla slussarna ner till Boren. 

Infotavla

Tilläggsbrygga i väntan på slusstid

Fint!

Färden gick sedan vidare via bl.a Örebro. Vi stannade och fikade på ett mystiskt ställe, Mogetorps Wärdshus. ganska slitet med hopsamlade möbler i tusen olika stilar. Men kanelbullen smakade bra. Kaffet så där!

Här kan man hoppa på Bergslagsleden om man vill

Vi fortsatt mot Leksand och allt gick som det skulle, nästan. Vi pratade en stund med Frida som var i vårt hus och vkollade till blommorna. Då och där någonstans i närheten av Gagnef körde jag fel. Eller glömde svänga eller så. Vi hamnade på en omväg genom skogen, på leriga , krokiga grusvägar i skogen. Håliga var de också. Vi kom fram till Leksand lite senare än nödvändigt och hittade snabbt vårt boende. Moskogens Hotell och Restaurang. Vi tilldelades stuga 29 och där var det kallt. Vi slog på värmen och gav oss av in till Leksand. Där körde vi direkt och tankade bilen samt tvättade den i automattvätten. Det behövdes sannerligen. 

Vi besökte en Thairestaurang åt gott bland massa gråsparvar som var lite väl närgågna, men det gick bra. 

Var ju tvungen att kolla vad som hänt de sista timmarna...

En tur till Coop för att handla kaffe och kex sedan tillbaka till stuga 29. Nu körde Åse. Jag fick en öl.