Åse & Görans Reseblogg: Hildasholm och en rundvandring i Leksand

Hildasholm

Stenhuset eller Hildasholm

Efter en god frukost begav vi oss av till Hildasholm. Vi köpte biljetter för visning i huset. Tanken var att se Ida-Lovisas utställning där. Man måste gå en guidad tur för att komma in överhuvudtaget. Där inne mötte en guide oss och rundvandringen kunde börja. Vi har haft bättre guider kan man väl säga, men helt bedrövlig var han inte. Vi fick reda på mycket om Axel Munthe och hans fru Hilda. Mycket prylar i huset fanns det och många var de kändisar som besökt huset.

I detta hus bodde i princip bara Hilda medan maken Axel roade sig med andra på Capri.

Ida-Lovisas utställning, ja inte bara hennes för et var två andra konstnärer som också ställt ut, fick vi försöka se själva. Det var tydligt att guiden bara var irriterad på de saker som försvårade hans guidning. Utställningsföremålen var integrerade i huset och utplacerade på strategiska ställen.

Åse lyckades fotgrafera många av dem, kanske alla.

Här är våt guide. På skrivbordet ligger ett litet kuvert och ett konstföremål står bredvid

Guiden berättade om sängen, men sa inget om det fina broderade "täcket" som Ida-Lovisa broderat och som fått namnet "följ det gula"

Imponerad av dyra föremål berättade vå ciceron om vapnet på tallrikarna och de dyra möblerna, men det lilla konstföremålet i form av ett paket cigaretter i textil höll han tyst om

Kudde med fågel

Brev av textil i en riktig skrivmaskin

Huset som sådant och mycket av historierna var intressanta. Lite kul att veta och ha sett. Trevligt var det också att gå i de olika trädgårdarna utanför.

Medicinalträdgården

En annan trädgård vars namn jag glömt

Trappa ner till ytterligare en trädgård

Efter visningen bestämde vi oss för att åka och titta på ALfvén-huset. Det låg en bit utanför Leksand i en av de 90-talet byar som hör till kommunen. Byar med vackra hus och små gårdar och naturligtvis majstänger. Alfvén-huset var stängt. Vi tittade oss omkring istället utanför och det var vackert där.

Alfvén-huset

Baksidan med utsikt mot Österdalälven

En vacker majstång i byn intill

När vi nu kommit en bit på vägen mot Falun körde vi en bit till. Vi hade nämligen dagen innan förundrats över mängden luoiner längs vägen. Vi ville försöka avbilda dessa med våra kameror. Det var längre än vi trodde, men inte särskilt långt egentligen. Svårigheten var att hitta lämpligt ställe att stanna.

Med fara för livet ställde jag mitt i vägbanan. Man ser ändå inte mängden av lupiner på ett rättvist sätt

I flera mil kantades vägrenen av dessa vackra, men invasiva blommor

Och visst är de vackra... men skall de få ta över från all annan vegetation?

Nu var det dags att hitta någonstans att äta lunch. Tillbaka mot Leksand alltså. Naturligtvis glömde jag att svänga av vid rätt ställe. Vi fick då se en liten anna sida av Leksand. Mitt i ett industriområde låg en förskola. Den verkade helt felplacerad. Vi gissade dock att det skulle byggas hus i det området, vilket vi senare fick bekräftat. Leksands kommun gör något så ovanligt som att börja med en förskola innan tomterna är byggda, istället för som På Tjörn och många andra ställen bygga hus och sedan förvånat konstatera att det behövs lite samhällsservice också.

Vi hittade i alla fall en restaurang. En kinesisk med riktigt gott käk.

Vi tyckte sedan att vi hade lite marginal för att även besöka Leksands Knäcke AB. Sagt och googlat så hittade vi en adress dit och där fanns förstås en butik. Det var en stor butik. Det blev lite knäckebröd inhandlat. Inte de stora billiga 5 kg lådorna med sandrasorterings knäcke. Nej det blev några färre kilo men av olika sorter.

Vi var inte ensamma i denna stora butik. De sålde lite av varje. Bl.a Klädesholmens sill

Kyrkbåt

På vägen tillbaka till vårt boende stannade vi till vid en rastplats med en kyrkbåt. I sådana båtar färdades folket från byarna förr till kyrkan i Sälen. 80 personer får plats och fullastad med människor väger den 2,5 ton.

Vi vilade en och en halv timme i vårt hus.

Sedan var det dags för den guidning vi anmält oss till. Klockan fem skulle den börja och vara i 1 timme och 45 minuter. Vi infann oss i god tid och det hade guiden också gjort. Hom kom i Leksandsdräkt och var en riktig kulla från en av byarna i trakten. Även om numera egentligen bodde i Sollentuna. Hade också bott 25 år i Helsingborg visade det sig.

Det var en mycket trevlig och kunnig guide och vi fick lära oss mycket om Leksand och dess historia. Vi hade också massor av tillfälle att fråga och diskutera. Vi var nämligen de enda på rundvandringen.

Här ståt Thon-Lena och Åse

Om man gått en vandring i Leksand med guide skall man kunna namnet på en man som gjort mycket för bevarandet av det gamla och som ritat ett antal hus i Lekasnd. Gustaf Ankarcrona. Vi fick se mycket. Här kommer några bilder på lite av det.