Sundborn

Var välkomna, kära du, till Carl Larsson och hans fru

Vi startade dagen lite mjukt med frukost vid nio-tiden. Sedan avvaktade vi vädret lite grand samtidigt som vi planerade dagen. Vi kom fram till att dagens upplevelser skulle vara Carl Larsson huset eller Lilla Hyttnäs som det egentligen heter och Rättvik. 

Denna fina tavla hittade vi frukostlokalen

Vi hade ju läst på lite om båda och det ostadiga vädret gjorde att en lite längre biltur kanske var bra just denna dag. 

Vi började med Sundborn och Carl och Carin Larsson. Som vanligt får mannen mer uppmärksamhet än kvinnan i reklam och böcker, men Carin Larsson var lika kreativ eller mer än Carl. Dessutom hade hon uppenbarligen ansvaret för alla åtta barnen.

Sundborn är ett väldigt rogivande vackert samhälle

Om det nu hängde regn i luften så blåste det i alla fall inte

Carl och Carin Larssons hus

Promenad i den fina trädgårdsmiljön

Vi anslöt oss till en guidad tur på ca 45 minuter i huset. Carin Larssons hus egentligen för det var en bröllopsgåva från hennes familj. Till båda givetvis. Men det är Carin Larsson som mest har satt prägel på inredningen. Jag hade inte så stora förväntningar på att se detta. Har ju sett bilder från hemmet tidigare. Men verkligheten var annorlunda och bättre. Väl värt besöket och med en väldigt påläst och skicklig guide. Fotografering inomhus var inte tillåtet eftersom hemmet fortfarande används privat av medlemmar i släkten. 

Jag förundras lite över att någon vill bo där egentligen. Det får inte ändras utan skall ju vara klart för alla visningar under den säsomgen och lättstädat kan man inte påstå att där var. Men jag är ju ingen romantiker mer än praktiker, tror jag.

Efter denna fina upplevelse där vi faktiskt klarade oss från regnet eftersom det kom under visningen då vi var inomhus och slutade lagom till den var klar. Väl planerat!

Färden gick nu till Rättvik. Där tänkte vi att äta en enklare lunch, handla lite vin och öl med tilltugg inför kvällen, men också promenera ut på en av världens längsta insjöbryggor, Långbryggan. 

Det blev inbakad pizza med räkor. Kanske inte den bästa pizzan vi ätit

På vägen från Sundborn kom vi förresten förbi Lugnets stadion. Idrottsintresserad som vi är ville vi ta en snabb titt på anläggningen. Det blev ett kort på skidbackarna. Kanske mest för att jag är så fascinerad över att någon överhuvudtaget kan tänka sig att åka skidor i dem.

Stora ocj lilla backen

Efter lunch och handling gick vi vidare ut mot Långbryggan. Den var häftig. 628 meter lång brygga i trä. Spikrak och längst ut en liten konstgjord ö där det vid första bygget legat ett badhus.

Varje planka, nästan hade ingraverat ett namn eller företag. 500 kr hade det kostat och var en del av finansieringen när den byggdes om i början av 1990-talet. den första, som fick rivas, var klar 1897,

Den skapades som en förbindelse till Ångbåtsbryggan som pga det var långgrunt inte kunde komma närmare än den konstgjorda ö man också byggde. Kostanad för den första ca 25 000 kronor. Den nya kostade 2 908 706 kr. 

Vi börjar gå

Av någon anledning råkade bilden bli svart-vit. Men väldigt nöjd med bilden

Åse läser informationen om bryggan ute på den konstgjorda ön

Stilig äldre herre filosoferar över gågna tider på ångbåtens tilläggsplats

Innan vi gick ut på bryggan promenaerade vi också lite i Rättvik. Hade vi inte varit så mätta och vädret varit lite varmare hade vi nog prövat ortens egna glass, Rättviks glass. Men det gjorde vi int. Vi beundrade istället en skulptur icentrum, som jag inget vet om, men tyckte var fin.

Fiolspelande herrar bakom en fontän

Mitt emot tre dansande och spelande kvinnor

På väg till vårt boende i Moskogen valde vi en omväg genom Tällberg. Inga bilder blev tagna för vi hamnade mitt i ett asfalteringsarbete med lotsbil. Men vi njöt av de gamla fina husen och hela miljön där. Kanske blir det ett besök imorgon, men troligen upptar Hildasholm och Ida-Lovisa och Leksand hela vår tid.