Börnsdorf - Myggenäs

Frukost

Denna morgon visade att vi gjort en viss missbedömning dagen innan. När vi kom ner till frukostrummet på hotellet satt det mycket folk där och alla bord var dukade för gäster. Det var inte alls öde. Snarare fullsatt. Trots sitt lantliga läge eller kanske snarare på grund av, var det tydligen populärt. Dessutom låg det som ett stopp på en vandringsled från Bremen till Puttgarden som munkar en gång gått. Kallades också Möncherleden. De är lite över 50 mil lång och kan också cyklas.

Frukosten var fantastisk. Tror där fanns allt! Den absolut finaste frukostbuffé vi varit med om och då har alla andra varit högklassiga.

Här ser man inte alla läckerheterna, men miljön ser man

Diesel och öl

Så kom vi då iväg på lantliga vägar mot Puttgarden. Ett stopp var planerat i Heiligenhafen för att köpa några flak öl på Calles. Vi var där strax efter tio och upptäckte att de öppnade inte förrän elva på söndagar. Vardagar öppnar de klockan sex! Vad göra? Jo diesel är något billigare i Tyskland än i Sverige om man inte tankar vid Autobahn. Kan skilja så mycket som 2-3 kronor litern. Alltså letade vi billig diesel. 1.39 € /liter i Heiligenhafen mot 1.59€/liter nära autobahn är ju viss skillnad. Kurs över 11kr för 1€. Samma pris som i Sverige, men i Danmark betydligt dyrare.

Vi bestämde att vi sett billigare priser i andra orter och för att ha något att göra och komma närmare Puttgarden körde vi till Calles i Burg. Där blev det både diesel och öl och en rundtur mot stranden.

Färjan

Till färjan kom vi kvart i 11:43. Närmaste färja att hinna med 12:15. De går en gång i halvtimmen vid denna tiden. Färden brukar ta ca 50 minuter, men vår färja fick något problem vid angöringen så vi blev 20 minuter försenade. Men vad gör det när man inte har bråttom. Via vackra Öresundsbron kom vi till Sverige och med endast ett kissestopp i Snapparp, Subwaystopp i Spekeröd var vi hemma 10 i sju.

Vi åt våra Subways och Göran såg sista kvarten på HIF mot Frej och såg till att det blev ett segermål i 92:a minuten. 

Packningen in och DET ÄR SKÖNT ATT VARA HEMMA!

Sammanfattning

En härlig resa med mycket upplevelser och mycket skoj tillsammans. En bil som fungerat väldigt väl.

Reslängd: 315 mil

Boenden: 8 (Eslöv, Bad Iburg, Koblenz, Cochem, Bernkastel-Kues, Trier, Rüdesheim, Plön)

Längsta biletapp: 63 mil (andra och sista dagen)

Väder: Bästa tänkbara, sol, vindstilla, blå himmel utom sista dagen som hade lite regn)

Antal foto: 517

Bloggskribenter: Åse & Göran

Fotografer: Åse & Göran

Inköp: vin och öl

Hemfärden börjar

Mot Plön

Dagen började som vanligt med en god frukost och därefter bar det iväg mot Landhaus Jägerhof i närheten av Plön, som vi bokat igår kväll. 64 mil autobahn väntade oss under dagen.

Det började med lite strul. Bommen från parkeringen öppnade sig inte trots att Göran satte i biljetten. Många gånger! Prövade med kreditkortet också några gånger. Vi fick backa och köra åt sidan och släppte fram en tysk Audi. Vi prövade igen! Nej! Göran tryckte på en infoknapp och telefonsamtal startade. English, please! Nein deutsch! Stapplande tyska in i en automat som vägrade prata engelska.

Som väl var kom Audi-mannen tillbaka och hjälpte oss med språket. Han hade förstått att vi hade problem. 

Allting löste sig sedan snabbt. Göran gick till betalningsautomaten och betalade, så som ska, och sedan gick allt som smort. Göran trodde att allt drogs på det kreditkort som han var tvungen att använda vid inkörseln för att få biljett. Iväg kom vi!

Autobahn

Resan gick smidigt med några kissestopp. Vi är lite förundrade över att alla bilar som blåser om i 180-200 knyck är Audi, Mercedes eller BMW. Jo det är tyska bilar och vi är i Tyskland, men ändå.

Vi håller ibland för hastighetsgränserna och vid fri fart kanske 140, ibland 150 km/h. Vi blir omkörda av många bilar av alla slag ändå. Men vissa bilar dundrar förbi så det skakar och i bilen och då är det alltid en av dessa tre, oftast Audi idag. 

Landhaus Jägerhof

Ett lantligt ställe med bara ett rum kvar på Booking.com, men ganska öde med många tomma rum i verkligheten. Trevligt välvårdat ställe. Åse fick lite av en chock när vi kom till rummet. Hennes höfter fungerar ju så där bra och väldigt illa i trappor och vi har bestämt att försöka boka på plan 1 i fortsättningen. Alla boenden utom ett har denna resan varit på second floor, i princip tredje våningen med långa trappor med mattor på. Alla utom ett. Landhaus Jägerhof utgjorde inget undantag och det var väl okay egentligen. Men sedan visade det sig att vårt rum bestod också av två våningar med en brant trappa upp till sovrummet. Och toaletten där nere. 

Som väl var fanns en bäddsoffa i nedre av planen så att Åse inte skulle behöva ramla i trappan på natten vid de obligatoriska toalettbesöken.

Ingen trappa att vandra nerför på natten

Detta var som väl var en bäddsoffa

Plön

Vi hade ätit en stor god frukost som stod sig utmärkt hela resan. Vid framkomsten var vi dock hungriga. Närmsta restaurang fanns i Kreisstadt Plön, en knapp mil bort.

Väl där var detblött efter regnet, lite grått och småkallt (12°). Vi promenerade en stund till framgooglad restaurang Brasserie, som var folktom och hade häftiga priser. En rätt för en person kostade vad hela middagen brukat kosta för två inklusive dricka. Vi gick vidare. Såg ett annat ställe och kollade där. Matsedeln såg bra ut. Då visade det sig att där var fullt. Det var alltså där alla människor Plön befann sig klockan sex en lördagkväll.

Göran bytte till långbyxor vid bilen på torget intill kyrkan. Sedan hittade vi en fin restaurang nere vid en av de femsjöarna som fanns här. Det blev god mat och sedan körde vi hem. I jakt på en fotbollsmatch på TV hittade Göran ett tyskt quiz-program som vi fastnade för.

Lyckad måltid Pfifferlinge pasta och hamburgare

Utsikt restaurangen

Bilder

På grund av dålig uppkoppling blir det inga bilder till detta inlägg nu. Läggs till senare. Vilket nu är gjort!

Till Rüdesheim via Deidesheim från Trier

Till Deidesheim

Vi startade vid niotiden och konstaterade att vädret fortfarande var varmt, men att det kom lite ljumma vindar. Alltså inte helt vindstilla. Målet var att köpa vin i Deidesheim eller Ruppertsberg. Det är två orter längs Deutsche Weinstrasse som ligger bara ca 1 km från varandra. 

Resan gick bra. Molnigheten ökade lite grand. 

Sista milen till Deidesheim avsåg vi att köra på just Deutsche Weinstrasse. Det blev lite si och så med det beroende på ombyggnad av vägar. Vi körde ändå på valda delar av den. Vacker väg genom små byar med många Weinguts.

Druvor i långa rader

Mogna fina druvor

Framme i Deidesheim, som vi var i 2012 letade vi upp Deidesheims Winzerverein. Vi var lite oense över om det var ombyggt sedan sist eller inte, Vi kände igen det, men ändå inte. Vi körde in till centrum och hittade det "riktiga" winzerverein, dvs det som vi var i för 6 år sedan. Det andra var nyare mindre centralt, större och säkert mindre personligt. Tror vi alltså!

Här åt vi inte nu, men för sex år sedan.

Vi kom vid tolvtiden och upptäckte att det var "Pause" till klockan två. Då bestämde vi oss för att äta.

Det blev Flammkuchen för Göran och couscoussallad med scampi för Åse. Därtill alkoholfreie bier för båda. Helt nöjda bestämde vi sedan att åka till Winzerverein i Ruppertsberg, eftersom det inte var öppet än I Deidesheim. Tänkte vi alltså! ...Och försökte! Umleitung alla vägar, nästan in i Ruppertsberg. När vi väl kom dit efter lång omväg visade det sig att anledningen till Umleitung var en avspärrad väg från två håll där Winzerverein låg mittemellan.

Vi åkte tillbaka till Deidesheim och nu var vår butik öppen. Vi träffade en mycket trevlig dam som förklarade efter bästa förmåga på alla våra frågor. Vi lärde oss mycket om vin. Och smakade en del och köpte ännu mera.

Mycket trevlig vinprovning

Åse hade tidigare SMS:at Knut med en bild på en staty av järn och frågat om han visste var vi var. Det visste han och beställde dessutom vin, helst från Ruppertsberg, men så blev det ju inte. Vinet kom istället från Deidesheim.

Bild som Knut genast lokaliserade

Rüdersheim

Avfärden från Deidesheim gick bra med en något tyngre last. Vägen till Rüdersheim innehöll både regn och en färja över Rhen. Färjan sparade oss flera mil. 

Rüdersheim visade sig vara en mysig liten stad. Med mycket turister. Hotellet bjöd direkt på ett glas vin medan vi checkade in. Efter mycket bilande behövde vi promenera en del och vi fann staden mycket trevlig med massor av restauranger och caféer. Vi hade lite svårt att bestämma oss, men till slut hamnade vi på en Biergarten och drack gott vin och gott öl. 

Det glömde jag nästan. Hotellet bjöd också på en gratis vinprovning av eget vin. Vi köpte faktiskt två flaskor av det torra vinet. Smakade bra där, kanske inte hemma. Vi får se.

Den verkliga festgatan med musik från alla håll

Tätt, tätt med restauranger. Samma gata som ovan.

Vin i massor i hotelltes affär

Vårt hotell: Zum Grünen Kranz

Vackert hus

Ytterligare vinflaskor från hotellet

Biergarten där vi åt

Trier

Omplanering

Igår bestämde vi att vi skulle spara Åses höfter och ta bilen. Det var två sevärdheter som intresserade oss efter bussrundturen igår. Dit skulle vi köra och sedan till Deidesheim för att prova vin. Men när vi såg hur fint vädret var kändes det inte bra att tillbringa dagen i bil. Vi bestämde oss att utnyttja biljetterna vi hade på Hop-on-hop-off-bussen istället. Så det blev promenad till närmaste busstopp ca 1 km bort.

Petrisberg

Vi åkte med upp till Petrisberg. Bussen släppte av oss vid ytterligare en fantastisk utsikt. Där fanns dessutom intressant information om Triers historia och förklaringar på vad vi såg. Där fanns massor av vinodlingar, så Göran både studerade odlingssätt och provsmakade. Vi gick en lång promenad utmed odlingarna och sedan hoppade vi på bussen igen.

Göran funderar över egna framtida odlingar

Amphiteater

Nu gick färden till Triers Amphiteater. En arena från romartiden, sent 100-tal, som använts till gladiatorspel, djurstrider och politiska samlingar. Arenan var på sin tid en av de fyra största i Romarriket. Den är den enda som var ihopbyggd med stadsmuren. Sittplatserna är borta men man fick ändå en känsla av hur det kunde ha varit när 18 000 människor var där för att se skådespelen. Medan vi var där var det en man som spelade trumpet så vi fick höra vilken fantastisk akustik det fortfarande är.

Huvudingången

Åse lämnad åt de vilda djuren

Basilikan och Konstantinpalatset

Vi tog bussen igen och hoppade av vid Basilikan. En byggnad som till stora delar är intakt från 300-talet. Den förstördes till viss del under andra världskriget, men har restaurerats senare. Basilikan består av en stor hall, en av det största enskilda rum, som har rekonstruerats från antiken. Den används som protestantisk kyrka idag. Inredningen har lämnats helt kal, vilket ger ett pampigt intryck. Stor kontrast mot den pampiga domen. Akustiken är fantastisk. Göran ville testa genom att skrika, men fick inte för Åse och hade säkert inte vågat heller. Istället hostade en annan besökare och demonstrerade tydligt vilken fin resonans byggnaden har.

Inuti basilikan

Palatset

Kardinalthermerna

Göran ville också se en av de Romerska badhusen, thermerna, så vi gick genom palatsträdgården dit. Väl där tyckte vi att det var onödigt att betala för att gå in och se mer sten. Klockan var 13 och vi började bli törstiga och hungriga. Vi hittade ett torg som hade flera serveringar. Valde en och hittade sallad på menyn som vi blev sugna på. Det visade sig att köket hade stängt så det blev bara öl.

Kardinalthermen sedd från Petrisberget

Tapasrestaurant

Vi strosade vidare en stund men då började Åses höft och mage knorra. Ett nytt torg, Kornplatz, dök upp med många serveringar. Till slut bestämde vi oss för en som hade tapastallrikar. Men naturligtvis när vi skulle beställa hade Åse ändrat sig. Det blev fingermat för två. Väldigt gott tyckte Åse men Göran påstod att han inte blivit mätt. Men det blev han.

Suveränt gott

Aperol spritz

Eftersom vi hade en bit att gå tillbaks till hotellet bestämde vi oss för att dela upp vägen med ett drickastopp halvvägs. Det blev serveringarna nere vid Moselstranden. Åse fick sin Aperol och Göran ytterligare en öl. Göran tränade hela promenaden på att komma ihåg Aperol spritz. Vi satt en timme och under tiden ringde Johanna och undrade om hon skulle stormsäkra hos oss vilket vi ville. Det var fortfarande över 20 grader fast klockan var sju. Promenad till hotellet och det visade sig att dagen som skulle spara Åses höfter är dagen vi gått mest steg på hela resan. Det känner hon av.

Bernkastel-Kues till Trier

Avresa

Från hotellet Germania gav vi oss iväg på förmiddagen vid tio-tiden. Först all packning ner för alla trappor och sedan gick Göran och hämtade bilen på den allmänna parkering vid Mosels strand.

Den smala gatan framför hotellet blockerade vi en stund och körde sedan mot Trier via gågatan och Marktplatz.

Germania

Saar mynnar i Mosel

Vi bestämde att eftersom det var så trevligt att se där Mosel flöt ut i Rhen var det nog fint där Saar mynnade i Mosel. Vi åkte inte närmaste vägen utan följde den slingrande floden hela vägen. Att komma till Saarmündung var inte så lätt visade det sig. Nybyggda vägar som GPS:en inte visste fanns gjorde att vi hamnade i Luxemburg..... Det var emellertid inte så dumt för där är dieseln mycket billigare än i Tyskland. Tyska priset i Trier var ca 16 kr/l medan det i Luxemburg bara kostade 12:20kr/l. Vi tankade förstås. Vi gav upp att komma nära Saars utmynnande i Mosel och nöjde oss med att se det från långt håll i bilen.

Trier

Hotellet i Trier låg längs en mycket trafikerad väg. Nu fick vi i alla fall parkera direkt utanför. Rummet visade sig ligga på bortsidan från vägen så vi blev inte alls störda. Vädret ät varmt och rummet likaså. Alla fönster vidöppna, men det märks inte alls ens nu, i skrivande stund klockan 10 över 10 på kvällen.

Vi tog en promenad de ca 2 km till Altstadt och inne i centrum var det fint. En Hop-on hop-off buss fick visa oss denna historiska romerska stad. Tyskland allra äldsta grundad av kejsar Augustus.

Efter busstur och en glass, glassen faktiskt innan bussturen, vandrade vi en stund mellan de historiska husen efter en broschyr på svenska som vi köpte på Turistinformationen. Åse blev begeistrad i domkyrkan och Göran visade hänsyn genom att ta av kepsen i kyrkan. Väl värd att se på tyckte båda. 

Det blev väl en timmes långsam sightseeing innan vi bestämde att äta halvvägs tillbaka till hotellet vid Mosels strand. Trots en ganska inaktiv dag fick vi ihop kring 10 000 steg. Bra så!

Porta Nigra

Domkyrkan

Domkyrkan

Drei Königs haus

Porten till de judiska kvarteren

Bernkastel-Kues

Sen frukost på hotellet

Efter ganska mycket intryck hittills tog vi en sen frukost. Som vanligt en helt OK sådan klockan 9.

Promenad över bron till Kues

Vår startidé var att gå en stadsrundtur, men det var lite kyligt på förmiddagen. I skuggan alltså. För att slippa hämta tröjorna i bilen gick vi en promenad över bron till Kues. Bron och hela Kues låg nämligen i sol. Mitt på bron fanns ett fint romerskt solur. Vi förundrades över att vi inte kunde se vad klockan var. Det visade sig bero på att skuggan inte föll på urtavlan förrän klockan 10. Vi var där en minut innan. På tillbakavägen syntes skuggan tydligt. Från bron var det som överallt en fantastisk utsikt. Vi kollade också in Vinotheket på St. Nicolas Hospital. Enligt vissa Tysklands bästa vinothek. Det var ännu inte öppet och det var i alla fall för tidigt för att prova vin.

Om ni klickar på bilden kan ni troligen se en liten, liten
skugga nedanför X:et. Klockan var 9:59

Skön vy över Mosel

Rundvandring i Bernkastel

Tillbaka i Bernkastel, Bernkastel är på östra sidan Mosel och Kues är på västra sidan, var det turistinfo som gällde. Med gratisbiljett från hotellet fick vi en elektronisk guide med hörlurar och bilder som tog oss via den medföljande kartan runt i Aldstadt. Guiden höll hög kvalitet och via en engelsk dialog mellan Mossela och DoktorWein lärde vi oss mycket om Bernkastel, dess historia och dess byggnader. Verkligen värd de nästan 2 timmar det tog.

Vi hamnade efter en grupp med levande guide. Vi kunde snart
passera dem och lugnt gå i vår egen takt.

Även här har Mosel svämmat över. Värst
1784. Husen hade krokar högt upp så att
man via rep kunde binda upp sådant man
inte ville ha förstört.

Vinodlingen sköts för hand pga de branta bergen. Åse var
skräckslagen över trapporna. In i berget gick en 100 meter lång gång,
som där bredde ut sig lika långt åt båda håll. Här förvaras
vinet i en temperatur som året om håller 8-9°

De flesta hus är byggda med fackverk(korsvirke). Man hade
inte råd till det dyrare materialet sten. Nedersta våningen är
dock ofta sten pga brandrisken

Att husen har minsta våningen i bottenplanet och
byggdes på höjden berodde på hur skatten räknades ut.
Markarean bestämde skatten.

Marktplatz var fin. Mönstren på husen handlade bl.a. om att skrämma
spöken. De äldsta husen är gamla. Från 1400- och 1500-talet

Busstur till Burg Landshut

Efter rundturen fick vi en halvtimmes paus innan bussen upp till Burg Landshut skulle avgå. Då hann vi med ett glas vin i solen på en av alla uteserveringar. Bussen var en skranglig sak. Men upp kom vi de ca 900 m långa vägen på serpentinvägar. Väl uppe mötte oss den hittills finaste utsikten. Borgen är från romersk tid, då man anlade många borgar längs Mosel för att försvara vattenvägen. De flesta romerska borgarna är idag ruiner, så även denna. Inuti borgen har man byggt en restaurang med panoramafönster mot Mosel och i övrigt i stil med ruinen. Fast det ser nyare ut. I restaurangen åt vi för första gången Flammkuchen. Det smakade mycket bra.

Mosel från ovan

Flammkuchen

Vinprovning på Vinothek

Efter nedkomsten från borgen begav vi oss direkt till Vinotheket igen. Här provade vi så mycket vitt vin att smaklökarna nästan domnade. Här fanns ca 50 olika sorters trocken och kanske något mindre av halbtrocken och ännu lite mindre av lieblich. Rödvin och sekt fanns naturligtvis också, Vi provade bara trocken och lite halbtrocken. Det gick till så att man fick ett glas och sedan fick man gå ner i vinkällaren och läsa om vinerna. I kylar stod flaskor med nummer på. Tyvärr ingen mänsklig hjälp och det hade vi nog behövt. Vi provade betygsatte och provade. Tanken var att imorgon köra dit och köpa lämpligt vin. Så blir det inte.

Åse provar med och funderar

Göran längst bort läser och funderar

Ny vinprovning i Spitzhäusen

På väg tillbaka stannade vi en stund igen vid en uteservering och åt glass och drack kaffe. 

Efter glassen och alldeles innan hotellet stannade Åse till framför Spitzhäuzen. Kunde man inte prova vin där? Jodå Vi gick in och frågade. Det blev en bättre provning som resulterade i inköp av ett antal flaskor. Huset har vi kanske berättat är byggt 1415 och väldigt speciellt. Tysklands äldsta trähus, 2 meter brett.

Allt försöker vi dokumenteras

Tre torra och två halvtorra. 

Vila på hotellet

Nu kände vi att vi behövde vila en stund och så blev det. Hotellet är ju granne med Spitzhäusen, där vi köpte vinet. 

Kvällspromenad med öl och vin

För första kvällen orkade vi också med en kvällspromenad, som slutade vid en uteservering med ett glas vin till Åse och en flaska vatten och en Hefeweizen till Göran. Vattnet till Göran kom av språkfel. Hefeweizen blev något i stil med weissenhef och tolkades välvilligt av servitören som wasser och hefeweizen. Så det kan bli. Härlig ljum kväll var det i  alla fall.